En nu 24-årig man misshandlades svårt i sin cell på Skänningeanstalten av fyra andra intagna i januari 2012. Mannen tillfogades över 34 sticksår och skador med olika spetsiga tillhyggen, slag och sparkar. Misshandeln pågick, med vissa avbrott, under närmare sex timmar och under tortyrliknande former.
Personalen upptäckte och avbröt misshandeln först sedan en person utanför anstalten hade ringt in och berättat om den. Medfångarna dömdes till tre års fängelse för försök till grovt rån och att solidariskt betala mannen 80 000 kronor i skadestånd – varav 60 000 kronor för kränkning och 20 000 kronor för sveda och värk.
24-åringen stämde staten och krävde ytterligare 50 000 kronor i skadestånd för sveda och värk, varav 20 000 kronor solidariskt med gärningsmännen, och 30 000 kronor för psykiskt lidande.
Mannen påpekade att anstalten hade åsidosatt anvisade regler, instruktioner och rutiner beträffande närvarokontroll, visitation, personalnärvaro och farliga föremål. Genom underlåtelsen hade Kriminalvården gjort sig skyldig till skadeståndsgrundande fel eller försummelse vid myndighetsutövning som staten ansvarar för enligt skadeståndslagen.
Staten bestred talan och menade att det inte förelåg ett så kallat adekvat orsakssamband mellan de i och för sig vitsordade bristerna i närvarokontrollen och det förhållandet att 24-åringen misshandlades av medfångarna.
Stockholms tingsrätt skriver nu i sina domskäl:
”En viktig utgångspunkt för tingsrättens bedömning av X (24-åringens) skadeståndstalan är att staten har en skyldighet att vidta rimliga åtgärder för att säkerställa att personer som befinner sig i fängelse eller på annat sätt är berövade friheten inte skadar sig själva eller andra. En sådan skyldighet följer bland annat av Sveriges åtaganden enligt Europakonventionen… Till säkerställande av denna skyldighet har anstalterna att följa såväl författningsregler som interna regler och rutiner.”
Tingsrätten konstaterar att bristerna på anstalten, enligt Kriminalvårdens egen incidentutredning, inte berodde på enskilda tjänstemäns försummelse utan på systematiska brister i anstaltens säkerhetsarbete.
Tingsrätten slår fast att anstaltens underlåtenhet att följa regler för närvarokontroll, personalnärvaro och visitationer utgör skadeståndsgrundande försummelse vid myndighetsutövning. Tingsrätten konstaterar att visuella kontroller av fångarna skulle ha gjorts vid tre tillfällen under den tid som misshandeln pågick samt att det under långa perioder inte fanns någon personal närvarande på avdelningen överhuvudtaget.
Tingsrätten anser att det framstår som högst sannolikt att misshandeln – även om den inte helt hade kunnat undvikas – hade kunnat upptäckas och avbrytas i ett tidigare skede om anstalten hade följt gällande regler om närvarokontroll, personalnärvaro och visitationer. Kravet på ”orsakande” är därför uppfyllt och tingsrätten anser inte att mannens skada kan anses som en slumpmässig eller osannolik följd av anstaltens underlåtenhet. Kravet på adekvat orsakssamband är därmed enligt tingsrätten uppfyllt.
Tingsrätten, som kommer fram till att mannen inte visat att han lidit någon ersättningsgill skada utöver det belopp om 20 000 kronor som staten har vitsordat, beslutar därför att staten, solidariskt med männen som misshandlat 24-åringen, ska betala 20 000 kronor i skadestånd.
Foto: Peter Macdiarmid/TT
