Mamman vände sig till Varbergs tingsrätt och begärde att få ensam vårdnad om parets sjuårige son. Pojken hade sedan föräldrarna skilt sig bott tillsammans med pappan i parets tidigare gemensamma hem.
Utredningen visade att föräldrarna hade djupa konflikter som sonen drogs in i och att gemensam vårdnad därför inte var lämpligt.
Utredningen visade också att föräldrarna behövde hjälp med sitt föräldraskap och att båda har varit oroliga för att pojken utsattes för våld hos den andra parten.
Inget självklart alternativ
Tingsrätten slog fast att det inte fanns något självklar vårdnadsförälder. Båda färäldrarna hade misskött umgänget och det var därför dessutom inte säkert att vårdnaden skulle fungera smidigare om vårdnaden flyttades över till mamman.
Med hänsyn till den så kallade kontinuitetsprincipen ansåg tingsrätten att det inte fanns skäl att bryta upp pojkens tillvaro och att han också i fortsättningen skulle bo hos pappan. Därför beslutades att pappan skulle få ensam vårdnad.
Mamman överklagade domen men Hovrätten för Västra Sverige anser också att pappan ska ha ensam vårdnad.
Risk för våld hos båda
Utredningen visar att det finns en risk för våld hos båda föräldrarna. Domstolen anser dock bland annat att det våld som pappan anklagats för inte har varit av allvarligare slag. Däremot riskerar pojken utsättas för eller tvingas bevittna våld hos mamman eftersom hennes nya partner tidigare dömts för ett flertal våldsbrott.
Vårdnadsutredningen hade kommit fram till att mamman borde få vårdnaden om pojken eftersom det annars finns risk för att pojken förlorar kontakten med henne. Pappans brister i umgänget talar även för den slutsatsen.
Hovrätten tar dock upp det faktum att umgänget förbättrats under hösten 2014 och att kontakten med båda föräldrarna inte skulle förbättras om mamman får vårdnaden.
”De fördelar för X (pojken) som det skulle innebära att Y (mamman) fick vårdnaden om honom, uppväger inte de nackdelar det skulle innebära för honom att bryta upp hans invanda tillvaro.”
Foto: Simon Paulin/TT
