Intagna på anstalten Skänninge JO-anmälde anstalten. Enligt anmälan skulle anställda inom Kriminalvården ha placerat ut bakpulver och därefter ha kroppsvisiterat samtliga intagna.
Men enligt Kriminalvårdens yttrande till JO ska placeringen av bakpulver ha skett efter att anställda vid anstalten skulle ha hört intagna prata om att det fanns något gömt på en av toaletterna i anstaltens verkstad.
När toaletterna söktes igenom hittade personalen ett kuvert med vitt pulver, som antogs vara narkotika.
Bytte ut pulver
Efter att kuvertet hittats beslutade en kriminalvårdsinspektör vid anstalten att den misstänkta narkotikan skulle ersättas med bakpulver och att kuvertet åter skulle placeras där det hittats.
Kriminalvården skriver att ”syftet var att han på detta sätt skulle få en möjlighet att komma till klarhet med vilka intagna som var involverade i den misstänkta droghanteringen”.
Vanligt läkemedel
Vid en senare analys skulle dock det som personalen tagit för narkotika visa sig vara ett icke narkotikaklassat läkemedel.
Enligt yttrandet ska alla intagna som varit i anstaltens verkstad under dagen ha visiterats efter beslagtaget av vad som antogs vara narkotika. Syftet med visitationerna ska ha varit att leta efter ”otillåtna föremål.”
Enligt Kriminalvårdens egen bedömning var det inte fel att fatta beslut om att visitera de intagna – däremot anser myndigheten att kriminalvårdsinspektörens beslut att byta ut den misstänkta narkotikan mot bakpulver var fel. Myndigheten ska därför ha ”hållit samtal” med kriminalvårdsinspektören.
Allvarlig kritk
Chefs-JO Elisabet Fura riktar nu allvarlig kritik mot både kriminalvårdsinspektören och anstalten.
Hon påpekar att det är polisens uppgift att utreda misstänkta brott som begås på anstalter och häkten.
Hon skriver:
”Jag ser mycket allvarligt på att Kriminalvården i detta fall tagit på sig polisens uppgift att utreda ett brott som hör under allmänt åtal. För att belysa allvaret i åtgärden vill jag framhålla följande. Åtgärden att byta ut det misstänkta pulvret mot bakpulver ska sannolikt bedömas som så kallad bevisprovokation. Provokativa åtgärder är en spanings- och utredningsmetod som anses så juridiskt svårbedömd att det i Riksåklagarens riktlinjer föreskrivs att det endast är åklagare i egenskap av förundersökningsledare som får fatta beslut om det.”
Hon fortsätter:
”X (kriminalvårdsinspektören) förtjänar allvarlig kritik för sitt agerande. Jag noterar att anstaltschefen sett till att X numera är väl införstådd med det olämpliga i hans agerande och förutsätter därför att det inte kommer att upprepas.”
Elisabet Fura är också kritisk till att anstalten inte polisanmälde fyndet av misstänkt narkotika.
Hon skriver:
”Även om det vid tidpunkten för fyndet inte är klarlagt att det rör sig om narkotika bör en polisanmälan göras om man misstänker det. Skälet till det är bl.a. att polisen (eller i förekommande fall åklagaren) ska ha möjlighet att på ett tidigt stadium inleda en förundersökning och besluta om utredningsåtgärder och straffprocessuella tvångsmedel. Det är naturligtvis viktigt att polisen tidigt ges möjlighet att exempelvis säkra bevis. Min slutsats blir alltså att anstalten borde ha gjort en polisanmälan.”
Foto: Stefan Wahlberg/DJ
