En man som krävdes på betalning om knappt 22 000 kronor av ett bolag som gått via Kronofogden hävdade att betalningskravet var preskriberat.
Kronofogdemyndigheten ska dock ha slarvat bort hans skrivelse och därför inte utrett huruvida kravet de facto var preskriberat.
Efter att mannen på nytt kontaktat Kronofogden och invänt mot kravet ska myndigheten ha kontaktat bolaget och bett dem yttra sig. Men bara några dagar senare, innan bolaget yttrat sig i ärendet, utmätte dock Kronofogdemyndigheten mannens överskjutande skatt och betalade ut det begärda beloppet till bolaget.
Någon ytterligare åtgärd angående mannens invändning om att skulden var preskriberad vidtogs inte av myndigheten.
”Bör inte få skadestånd”
Mannen vände sig därför till JK och begärde ersättning av staten med samma belopp, plus ränta. Till grund för sitt anspråk hävdar han att Kronofogdemyndigheten felaktigt har utmätt och betalat ut beloppet till bolaget.
I ett yttrande till JK skriver Kronofogdemyndigheten att utbetalningen till bolaget inte borde ha skett. Trots det anser myndigheten inte att mannen bör få något skadestånd:
”Oavsett om utbetalningen var att se som fel eller försummelse eller inte så kan det enligt myndighetens uppfattning inte på föreliggande underlag anses visat att X lidit någon slutlig skada. Med hänvisning till ovanstående föreslår myndigheten att Justitiekanslern avslår X:s begäran om skadestånd.”
Kronofogdemyndigheten har också hävdat att mannen borde kunna vända sig till bolaget och kräva återbetalning – något som han enligt JK:s utredning också gjorts utan framgång.
Utmätningen borde inte ha skett
JK konstaterar nu att utmätning och betalning inte får ske om personen som kravet riktas mot gör gällande att det finns ett hinder mot detta och om denna invändning ”inte kan lämnas utan avseende”.
JK skriver:
”Mot bakgrund av att Kronofogdemyndigheten beredde sökanden i utmätningsärendet tillfälle att yttra sig över X:s preskriptionsinvändning får det anses utrett att myndigheten själv var uppfattningen att invändningen inte kunde lämnas utan avseende. Vid detta förhållande borde inte utbetalningen av de utmätta medlen ha skett utan att sökanden dessförinnan hade lagt fram utredning om att preskriptionsavbrott hade skett. Utbetalningen synes dessutom ha berott på ett förbiseende från myndighetens sida eftersom sökanden vid tidpunkten för utbetalningen inte hade svarat på föreläggandet.”
JK fortsätter:
”Genom utbetalningen har Kronofogdemyndigheten agerat i strid med sitt eget ställningstagande. Något skäl för att i detta fall frångå ställningstagandet har inte kommit fram. Sammantaget får därför åtgärden att betala ut de utmätta medlen anses innefatta fel eller försummelse i skadeståndslagens mening. Staten har därmed ådragit sig skadeståndsskyldighet gentemot X.”
JK beslutar därför att mannen får ersättning med samma belopp som felaktigt betalade ut till bolaget plus ränta.
Foto: Fredrik Sandberg / TT
