En effekt av digitaliseringen är att produkter som tidigare sålts som en fysisk vara, numera kan säljas som tjänst. Till exempel köptes tidigare mjukvara i form av en CD-skiva medan det nu är vanligt att mjukvara säljs som en licens. Det här skapar juridiska konsekvenser.
– Det som tidigare var ett köpeavtal har blivit ett licensavtal. Eftersom du inte längre äger produkten har viss kontroll över den flyttats från kunden till säljaren, säger Ubena John, juris doktor i rättsinformatik vid Stockholms universitet och författare till avhandlingen.
Vattenmärkning av E-böcker
Han exemplifierar med tryckta böcker och E-böcker. Förlaget har ingen direkt kontroll över om den tryckta boken kopieras, säljs vidare eller lånas ut.
E-böcker däremot kan förses med ett digitalt vattenmärke som gör att förlaget kan skaffa sig information om hur E-boken används. Sådan märkning kan göra att det går att spåra licenshållarens geografiska rörelser och därmed kränka rätten till privatliv.
Ubena John beskriver hur juridiken bemöter informationsteknologiska förändringar genom lagstiftning som ”befaller och kontrollerar”, vilket resulterat i att tekniska tillämpningar förbjuds eller att beteenden kriminaliseras.
Men ett sådant tillvägagångsätt är inte längre effektivt utan riskerar enligt avhandlingen att hämma nyskapande och förstärka obalansen mellan till exempel ekonomisk effektivitet, personlig integritet och rättssäkerhet.
”Behövs ny regleringskultur”
Han anser att det därför finns ett behov av en ny regleringskultur, New Regulatory Culture, NRC i vilken lagstiftaren bestämmer målen men låter industrin bestämma hur målen ska uppnås, exempelvis genom tekniska lösningar och uppförandekoder.
Ubena John skriver att det dock finns problem med NRC, systemet är inte transparent och uppfyller därför inte kraven på rättssäkerhet till skillnad från traditionell reglering som kan bli både läst och uppmärksammad.
Inom NRC är det vanligt att använda sig av en teknik som heter Digital Right Managements, DRM. Teknikens syfte är att skydda upphovsrättsinnehavarens intressen. Ett exempel där DRM-tekniken används är när DVD-skivor kodas för att bara kunna användas inom en viss region. Koden måste vara hemlig för att fungera.
Lösningar på integritetsfrågan
Ubena John skriver i sin avhandling att ett sätt att lösa integritetsfrågan är att låta DRM-koden vara hemlig för allmänheten men att tillåta statliga organ att juridiskt granska koderna.
Ett annat sätt är att skapa standarder inom internationella organisationer som består av representanter från både myndigheter som näringsliv.
– Genom att myndigheter deltar blir standarderna offentliga. Stater informeras om vilka produkter som planeras vilket kan hjälpa lagstiftaren att stifta stabila lagar, säger Ubena John.
Hans tredje exempel på tillvägagångssätt är att förlita sig på att stater och näringsliv samarbetar.
– Exempelvis kan producenter ges kompensation eller skattelättnader om de avstår från att använda DRM eller andra integritetskränkande tekniker.
Foto Pontus Lundahl/TT
