Örebro tingsrätt tidsbestämmer livstidsstraffet för en 64-årig man som 2012 dömdes för folkmord och folkrättsbrott i Rwanda under sommaren 1994.
Mannens återfallsrisk bedöms som låg, han har skött sig exemplariskt under sina år i anstalt – och han saknar flera av de vanligaste riskfaktorerna.
Livstidsstraffet omvandlas därför till 24 års fängelse och mannen kan därmed vara villkorligt frigiven om fem år.
Det var i slutat av 2012 som den nu 64-årige mannen åtalades för folkmord och grovt folkrättsbrott vid Stockholms tingsrätt. Han kom senare att dömas för både folkmord och folkrättsbrott begångna i Rwanda under sommaren 1994.
Den 22 december i år hade han avtjänat 11 år i häkte och anstalt, men innan dess hade han ansökt om att få sitt livstidsstraff tidsbestämt.
Förlikat sig med sitt öde
Vid en förhandling i Örebro tingsrätt rörande en eventuell tidsbestämning uppgav han bland annat att han fortfarande nekar till brott – men att han har förlikat sig med sitt öde. Han pekade också på att han varit placerad på fyra anstalter innan han i våras blev flyttad till Täbyanstalten.
Han beskrev sig som ”lyckosam” som får permissioner och uppgav att han varit aktiv på samtliga anstalter där han suttit. För tillfället arbetar han inom textilindustrin. Han underströk också att han inte är en farlig person.
”Extremt ovanligt ärende”
Kriminalvården uppgav i sitt yttrande att 64-åringen ”uppvisat god skötsamhet” och har genomfört samtliga permissioner utan anmärkning. Myndigheten bedömer också att han ”främjat sin återanpassning i samhället”. Enligt Kriminalvården skulle man behöva cirka 2,5-3 år för att vidta nödvändiga förberedelser för en frigivning av 64-åringen.
Rättsmedicinalverket, RMV, som också yttrat sig uppgav att 64-åringen saknar de flesta vanliga riskfaktorerna. Enligt deras mening saknas tidig beteendestörning, missbruk, personlighetsstörning, historia av kriminellt beteende eller attityder. De konstaterade vidare att 64-åringen ”levt ett prosocialt liv både före och efter de gärningar han dömts för”.
Enligt RMV rör det sig om ett ”i detta sammanhang extremt ovanligt ärende” då de gängse riskbedömningsinstrumenten är dåligt anpassade för denna typ av brottslighet och kunskaperna om återfallsrisken i liknande brottslighet är ”ytterst begräsas”. RMV hänvisar till att den enda egentliga kända historiska riskfaktorn är att mannen begått ett i sig oerhört allvarligt brott.
”Han har dock varken före eller efter den händelsen kunnat beläggas med våld eller annan kriminalitet utan har snarare levt ett prosocialt liv med familj och försörjning genom olika kvalificerade uppdrag. Det rör sig dessutom om ett femtontal år som förlöpt mellan gärningarna och gripandet utan att han begått brott vilket närmast definitionsmässigt innebär låg risk for återfall brott”, skriver RMV och gör bedömningen att återfallsrisken är låg.
Omvandlas till 24 års fängelse
Örebro tingsrätt går på RMV:s linje och anser det visat att någon konkret och beaktansvärd risk för återfall i allvarligt slag inte föreligger. Återfallsrisken utgör således inget hinder mot en omvandling till ett tidsbestämt straff, konstaterar tingsrätten. Mot bakgrund av de synnerligen allvarliga brott mannen dömts för, och det höga straffvärde dessa har, finns ingen möjlighet att omvandla fängelsestraffet till lägre än fängelse i 24 år. Det skulle innebära en villkorlig frigivning om fem år – vilket är betydligt längre tid än vad Kriminalvården angett som nödvändigt. Enligt tingsrätten finns därmed också en risk för att riskbedömningen blir inaktuell.
Tingsrätten pekar dock på praxis som säger att intresset av en förnyad riskbedömning inte kan anser utgöra hinder mot beslut om omvandling – så länge återfallsrisken är låg och det inte föreligger några särskilda omständigheter som gör att den kan antas komma att ändras. I detta fall ser tingsrätten inte att det finns något som talar för en förändrad riskbedömning under de kommande fem åren.
Livstidsstraffet ska därför omvandlas till 24 års fängelse.
