I juni 2011 åtalades en man för grovt skattebrott. Enligt åklagaren hade han under perioden juli 2008 till och med april 2010 uppsåtligen lämnat oriktiga uppgifter till Skatteverket vilket lett till en risk för att dryg två miljoner kronor felaktigt skulle återbetalas till honom.
I oktober 2011 dömdes mannen i enlighet med åtalet för grovt skattebrott till fängelse i ett år och fyra månader.
I maj 2012 fastställde Svea hovrätt tingsrättens dom och Högsta domstolen beslutade i oktober 2012 att inte meddela prövningstillstånd.
Mannen började sedan avtjäna fängelsestraffet i december 2012.
Ansökte om resning
Under 2010 hade dock Skatteverket beslutat att ta ut skattetillägg av mannen med anledning av samma oriktiga uppgifter som åtalet avsåg.
Efter Högsta domstolens uppmärksammade beslut i juni 2013, som innebar att både åtal för skattebrott och skattetillägg baserat på samma uppgifter, ansågs strida mot Europakonventionens förbud mot ”dubbelbestraffning” ansökte mannen om resning.
I juli 2013 beslutade Högsta domstolen att ”vidare åtgärder för verkställighet av hovrättens dom inte fick ske” vilket innebar att mannen släpptes. I november 2013 biföll sedan Högsta domstolen mannens resningsansökan och beslutade att undanröja hovrättens dom och i sin helhet avvisa åtalet mot honom.
Högsta domstolen konstaterade att åtalet och den fällande domen för grovt skattebrott byggde på att han lämnat felaktiga uppgifter till Skatteverket. Samma uppgifter hade dock också legat till grund för Skatteverkets beslut om att ta ut skattetillägg av honom. Eftersom besluten om skattetillägg hade fattats innan åtalet väcktes fanns hinder mot att pröva åklagarens talan.
Mannen vände sig därför till Justitiekanslern och begärde 140 000 kronor i skadestånd för lidande för tiden han var frihetsberövad plus ersättning för juridiska kostnader.
”Kan framstå som märkligt…”
JK konstaterar nu att den dom som låg till grund för tiden som mannen avtjänade i fängelse har undanröjts och att åtalet mot honom har avvisats. Som utgångspunkt är han därför berättigad till ersättning för det lidande som frihetsberövandet har inneburit.
JK skriver:
”Det kan i ett fall som det aktuella, där det inte föreligger några tvivel kring den enskildes skuld, verka märkligt – och sannolikt inte av lagstiftaren åsyftat – att ersättning enligt frihetsberövandelagen ska utgå. Enligt Justitiekanslerns mening är detta emellertid en ofrånkomlig konsekvens av den tolkning av resningsbestämmelserna som Högsta domstolen stannat för i NJA 2013 s. 746. Mot bakgrund av Högsta domstolens ställningstagande i NJA 2013 s. 746 bedömer Justitiekanslern således att det inte föreligger förutsättningar för att vägra eller sätta ner ersättningen.”
Foto: Björn Larsson Ask / SvD / TT
