Efter indikationer på att Riksbankens tillgångsköp de senaste åren har varit ineffektiva granskar nu Riksrevisionen Riksbankens användning av tillgångsköp.
Riksbanken har sedan 2015 köpt tillgångar i stor omfattning. Efter indikationer på att dessa köp kan ha varit ineffektiva och medfört samhällsekonomiska risker granskar Riksrevisionen användningen av tillgångsköp.
– Vi kommer bland annat att titta på vilka effektanalyser som Riksbanken genomförde inför köpen samt vilka effekter köpen sedan haft – såväl önskade som oönskade, säger riksrevisor Helena Lindberg.
Nollränta och tillgångsköp
Under senare delen av 2014 sattes styrräntan till noll och möjligheterna att föra en mer expansiv penningpolitik med traditionella instrument föreföll begränsade. För att stimulera inflationen valde Riksbanken därför att även använda tillgångsköp.
Riksrevisionen hänvisar till att banken köpte under perioden 2015–2021 tillgångar ”i en omfattning som saknar motstycke i historien”, och vid utgången av 2021 uppgick bankens innehav av svenska obligationer till 975 miljarder kronor. Innehaven bestod främst av statsobligationer och bostadsobligationer.
Flera centralbanker runtom i världen har sedan 2015 tillämpat tillgångsköp i syfte att göra penningpolitiken mer expansiv. Under pandemin användes tillgångsköp för att reducera oron på finansiella marknader och mildra effekterna på ekonomin.
Kritik mot Riksbankens tillgångsköp
Vidare pekar Riksrevisionen på att flera aktörer har kritiserat Riksbankens tillgångsköp. Dessa har bland annat poängterat att det är osäkert vilka effekter tillgångsköpen kan förväntas ha på realekonomin och inflationen.
”En uppskattning av Riksbankens ekonomiska resultat för 2022 indikerar en förlust på 60–70 miljarder kronor, framför allt på grund av att obligationsportföljens marknadsvärde minskar när räntan stiger”, skriver Riksrevisionen.
Granskningen ska svara på om Riksbanken användning av tillgångsköp har varit effektiv och transparent.
