Det var räddningstjänsten i Uppsla som förelade paret att vidta så kallade brandskyddsåtgärder genom att bygga om i sitt radhus.
Bland annat ansåg räddningstjänsten att paret måste säkerställa att den så kallade vertikala avskiljningen på vinden mellan fastigheterna hade minst 30 minuters avskiljande förmåga och slöt tätt mot yttertaket.
Minst 25 000 kronor
Radhusägarna överklagade beslutet till länsstyrelsen och hävdade att de begärda åtgärderna inte var i överenstämmelse med lagen. Deras beräkningar visade att det skulle kosta mellan 25 000 och 30 000 kronor att vidta åtgärderna.
Länsstyrelsen fastställde dock räddningstjänstens beslut.
Enligt länsstyrelsen kunde avskiljningen mellan de olika byggnadsdelarna i radhuslängan inte anses tillräcklig för att uppnå en acceptabel nivå för att hindra att en brand spred sig till övriga delar av byggnaden.
Bor 800 meter från brandstationen
Radhusägarna överklagade till Förvaltningsrätten i Uppsala och anförde att åtgärderna var oskäliga. De hävdade bland annat att radhuset hade spridningsskydd i form av brandavskiljande väggar på vindarna och att de bodde 800 meter från brandstationen.
Mot bakgrund av att radhusbränder ofta sprider sig genom vindarna gjorde förvaltningsrätten dock bedömningen att utredningen gav stöd för räddningstjänstens uppfattning att radhusets konstruktion var bristfällig ur brandskyddssynpunkt.
Förvaltningsrätten ansåg att åtgärderna var skäliga och avslog överklagandet.
Kammarrätten i Stockholm instämmer nu i förvaltningsrättens bedömning.
Den skälighetsbedömning som nämnden gjort i fråga om brandsäkerhet och kostnader vid valet av åtgärder framstår enligt kammarrätten som väl avvägd. Räddningstjänsten har därmed haft fog för föreläggandet och radhusägarnas överklagande avslås.
Foto: Bertil Ericson / TT
