I augusti 2013 anordnade en auktionskammare en onlineauktion och i katalogen för auktionen presenterades ett antal olika föremål som var helt eller delvis tillverkade av elfenben.
Artskyddsbrott och företagsbot
Eftersom föremålen saknade så kallade CITES-intyg eller dokumentation som visade att de var undantagna från bestämmelserna i CITES-förordningen väckte åklagaren talan om artskyddsbrott.
Åklagaren ville också att auktionskammaren skulle betala en företagsbot på 150 000 kronor.
Auktionskammaren sa att det aldrig hade begåtts något artskyddsbrott eftersom föremålen var tillverkade före den 3 mars 1947 och därför omfattades av det så kallade antikundantaget. En företrädare för auktionskammaren vittnade i målet och berättade att hon hade bedömt att samtliga föremål var från slutet av 1800-talet eller början av 1900-talet.
Alla föremål var gamla
Uppsala tingsrätt konstaterade att det inte fanns någonting i åklagarens bevisning som säger emot uppgifterna om expertens datering av föremålen. Auktionskammaren hade därför lyckats bevisa att alla föremål var bearbetade före den 3 mars 1947.
Detta innebar enligt tingsrätten att de genom antikundantaget var undantagna från CITES-förordningens förbud mot att sälja eller inneha föremål av elfenben.
Inget krav på dokumentation
Tingsrätten ansåg inte heller att det föreligger något krav på att en försäljare av föremål som omfattas av antikundantaget ska ge ut skriftlig dokumentation om föremålens ålder och ursprung i samband med försäljningen. Den omständigheten att auktionskammaren inte tillhandahållit sådan dokumentation eller i katalogen för auktionen angett för vart och ett av föremålen att de var bearbetade före den 3 mars 1947 bedömdes därför inte som något artskyddsbrott.
Åklagaren överklagade till Svea hovrätt. Men också hovrätten kommer fram till att åklagaren inte har lyckats visa att det finns förutsättningar för att döma ut företagsbot.
Foto: Ed Andrieski/TT
