”Jag hoppas att denna domstolarnas inställning inte är en omsvängning i synen på vuxnas rätt att använda våld i skolan.”
Caroline Dyrefors Grufman hänvisar till två rättsfall där frågan har aktualiserats.
Den ena fallet handlar om en mellanstadieelev som vägrade sluta fila i bänken med sin plastlinjal. Läraren tor tag i handlederna och drog ut pojken som fick blåmärken över en stor del av kroppen efter att ha åkt in i flera bänkar medan han dragits ut klassrummet.
”Nödvändigt med våld”
Tingsrätten ansåg att omfattningen på våldet var nödvändig för att återställa ordningen i klassrummen och eleven bedömdes inte har blivit utsatt för någon kränkande behandling.
Det andra fallet handlar om en lärare som skulle säga till på skarpen efter att barnen vägrat att lyssna på tidigare tillsägelser. Läraren tog tag i eleven och vände honom för att sätta honom till rätta i bänken. Eleven blev arg, sträckte ut tungan och blåste till. Läraren fick saliv i ansiktet och slog då eleven med öppen hand i ansiktet.
Tingsrätt bedömde händelsen som ringa misshandel. När Barn- och elevombud Caroline Dyrefors Grufman senare yrkade på skadestånd enligt skollagen bedömdes kränkningen dock inte kunna resultera i skadestånd.
”Tillhör en förgången tid”
Caroline Dyrefors Grufman är kritisk till utslagen och skriver att skolan har en fostrande roll men att det måste finnas andra metoder än våld för att lära eleverna gott uppförande.
Hon anser att det i de två domarna ligger nära till hands att tolka domstolarnas ställningstaganden som att de bortsett från barnperspektivet och istället tagit intryck av den debatt som pågår om att det saknas ordning och studiero i skolan.
”Låt oss under alla omständigheter vara överens om att vi inte ska falla tillbaka till att ordningen ska upprätthållas med våld eller kränkningar. Det tillhör en förgången tid.”
Foto; Monica Ryttmarker/Skolinspektionen
