Pappa stod åtalad för att under två tillfällen sommaren 2013 ha slagit sin idag åttaåriga son på benen.
Mannen har sonen tillsammans med sin före detta sambo som han separerade från 2008. Paret har tidigare legat i vårnadstvist om pojken men delade nu på vårdnaden.
Enligt pojkens mamma så berättade sonen för henne om de tillfällen som pappan nu stod åtalad för. Hon vände sig till socialtjänsten – som polisanmälde pappan.
Mamman stämde därefter pappan för att få ensam vårdnad om sonen.
Erände i sak
Pappan erkände slagen men sa att han inte hade haft uppsåt att skada pojken. Han berättade att han velat förklara för sonen att det gör ont att bli slagen och hade då klappat till honom på benen så att ”han skulle få känna hur det kändes när man slåss”.
Nacka tingsrätt ansåg att pojkens berättelse i många avseenden var osammanhängande och otydlig. Det var bland annat genom videoförhöret inte klart när händelserna hade ägt rum eller om pojken hade haft ont.
Pappan själv uppgav först att han först inte kunde förstå vilken händelse det handlade om men att han sedan förstod att det handlade om ett tillfälle då han och pojken hade lekt:
”Han stod på knä och fäktades med S (sonen). I händerna hade de varsin bandyklubba eller pinne. S började sedan slå honom i ryggen med föremålet flera gånger. Han sade till S att det gjorde ont och bad honom sluta. S fortsatte och skrattade. Han försökte då komma på ett sätt att förklara för S att det gör ont att bli slagen. Han sade till S att han skulle klappa till honom på benet så att han skulle få känna hur det kändes när man slåss. Med öppen hand i en svepande rörelse slog han sedan till S låret.”
Enligt pappan inträffade ungefär samma sak ett par månader senare när pojken ville ”bråka”. Han gav honom då ”en liten klatsch” på vaden och frågade om han kom ihåg vad som hände förra gången. Enligt pappan kan detta definitivt inte ha gjort ont.
Gick på pappans linje
Pappans berättelse, som bedömdes som trovärdig och inte framstod som osannolik, lades till grund för tingsrättens bedömning.
Trots att pojkens berättelse stöddes av mammans vittnesmål ansåg rätten inte att åklagaren hade lyckats bevisa att pappan avsiktligen hade tillfogat pojken smärta.
Tingsrätten skrev också:
”Det går inte heller att bortse från det faktum att det tidigare pågått och numera åter pågår en vårdnadstvist om S mellan X (den tilltalade) och Y (mamman).”
Mannen friades därför
Hovrätten ändrar domen
Pappan friades från åtalet men efter överklagande ändrar nu Svea hovrätt domen och fäller pappan för ringa misshandel.
Hovrätten skriver:
”Det framgår genom förhören med S, vars uppgifter får starkt stöd av vad hans mamma Y har berättat, och med X att den senare vid två tillfällen under 2013 slog S på benen… Frågan är då om dessa slag orsakade S någon smärta och, i så fall, om X hade uppsåt till denna effekt av sitt handlande.”
Pojken fick ont
Av polisförhör framgår att pappan föreställt sig att slagen ”kunnat göra ont” och rätten anser det förenligt med syftet med slagen att han gett dem för att de skulle kännas. Hovrätten slår därför fast att det är bevisat att pojken har fått ont av slagen.
Det står även klart att pappan har haft uppsåt till att pojken skulle känna smärta av slagen.
Gärningarna bedöms som ringa och påföljden blir 60 dagsböter à 140 kronor.
Pappan ska också betala 10 000 kronor i kränkningsersättning till pojken.
Foto: Fredrik Sandberg/TT
