Den ursprungliga tvisten gällde ett skadeståndsanspråk som mannen drev mot ägaren till en grannfastighet. Han menade att en översvämning på hans egen fastighet orsakats av bristande underhåll av dikessystem på grannfastigheten.
Mark- och miljödomstolen delade dock inte mannens uppfattning utan gick på motpartens linje.
Mannen överklagade domen till Mark- och miljööverdomstolen vid Svea hovrätt och begärde att underinstansens dom skulle undanröjas på grund av jäv. Han hävdade att en sakkunnig ledamot vid domstolen och ett av motpartens vittnen fram till helt nyligen hade arbetat tillsammans i en liten organisation under många år – och att de fortfarande umgicks både i arbetet och privat.
Mark- och miljööverdomstolen bedömde att jäv förekommit och biföll mannens yrkande.
Målet återförvisades till underinstansen för förnyad handläggning.
Skadeståndsanspråket mot ägaren av grannfastigheten prövades därefter på nytt av Mark- och miljödomstolen som dock ogillade mannens talan.
Skadeståndsanspråket mot staten
Mannen har nu begärt skadestånd av staten för de merkostnader som en ny rättegång inneburit och har begärt ersättning för både sina egna och motpartens ombudskostnader, som han dömts att betala.
Han anser att Mark- och miljödomstolen redan i ett tidigt skede borde ha insett att det fanns en stor risk för jäv på grund av ledamotens relation till det sakkunniga vittne som motparten hade åberopat.
Enligt honom var rätten medveten om att det var en begränsad krets som hade den efterfrågade kompetensen. Han anser därför att ordföranden i målet borde ha förvissat sig om att jäv inte förelåg.
Mannen menar att han på grund av domstolens miss har orsakats onödiga och oförutsedda rättegångskostnader, eftersom målet återförvisades till tingsrätten för förnyad handläggning.
JK sätter ned beloppet
JK anser att det faktum att det förekommit jäv vid Mark-och miljödomstolen utgör ett skadeståndsgrundande fel, vilket innebär att staten är skyldig att ersätta mannen för de kostnader som felet orsakat honom.
När det gäller de belopp som mannen begär ersättning för konstaterar JK att staten är skyldig att ersätta honom för de merkostnader som uppkommit på grund av att en ny huvudförhandling blev nödvändig, men inte sådana kostnader som han skulle ha haft under alla omständigheter.
När det gäller mannens egna ombudskostnader uppgår den merkostnad som drabbat honom till 132 537 kronor enligt vad han själv angett.
Han har också begärt ersättning för de merkostnader han har haft för motpartens rättegångskostnader med anledning av den nya huvudförhandlingen i Mark- och miljödomstolen.
JK konstaterar att han endast har gett in kopior av domsluten i Mark- och miljödomstolens domar där det framgår att han har förpliktats att betala motpartens rättegångskostnader med visst belopp som underlag för sitt anspråk i den delen.
Av domskälen framgår dock att domstolen inte gjort någon prövning av beloppens skälighet eftersom mannen hade vitsordat det belopp som motparten yrkat. Av de kostnadsräkningar som JK har inhämtat från Mark- och miljödomstolen framgår att dessa inte innehåller någon arbetsredogörelse.
Har inte begränsat sin skada
Eftersom mannens egna ombud ägnat väsentligt mindre tid åt målet anser JK att det finns skäl att ifrågasätta beloppet på 244 176 kronor för motpartens ombudskostnader.
JK påpekar också att ansvaret legat på mannen för att begränsa sin skada, vilket JK inte anser att han gjort då han godtagit motpartens rättegångskostnader trots bristen på ett fullgott underlag. Därför anser JK att mannen istället ska ersättas med endast 200 000 kronor för motpartens ombudskostnader.
Dessutom anser JK inte att han är berättigad ersättning för drygt 32 000 kronor i utlägg för sakkunnigbevisning när målet prövades på nytt.
JK skriver att dessa kostnader inte kan anses ha uppkommit som en följd av att målet måste tas om, av att mannen har gjort ett nytt övervägande i fråga om vilken bevisning han ville åberopa i målet. Därför måste det anses vara en kostnad som han skulle ha haft under alla förhållanden.
Sammanlagt innebär det att mannen får 355 037 kronor i ersättning mot begärda 431 676 kronor.
Foto: Claudio Bresciani / TT
