En man som dömts för grovt narkotikabrott till fängelse i sex år hade redan år 2005 dömts för samma typ av brottlsighet till fängelse i tio år.
Mannen har avtjänat knappt sju år av det tidigare fängelsestraffet och när han frigavs villkorligt återstod därför drygt tre år och fem månader av straffet.
Under tiden han var villkorligt frigiven begick mannen dock nya narkotikabrott.
Praxis för narkotikabrott hade ändrats
Hovrätten ansåg att det hade varit oskäligt att den tilltalade skulle avtjäna reststraffet eftersom praxis för påföljder för narkotikabrott ändrats sedan han dömdes första gången. Den förändrade praxisen innebär att kortare fängelsestraff många gånger döms ut i jämförelse med vad som var fallet tidigare.
Hovrätten bedömde därför att mannen skulle ha fått ett flera år kortare fängelsestraff om han i dag dömts för de brott han begått tidigare. Under sådana omständigheter skulle prövotiden redan ha gått ut när den tilltalade begick de nya brotten.
Huvudregeln är att reststraffet ska avtjänas om en person återfaller i brott under prövotiden, som motsvarar den tid som återstår av fängelsestraffet. Om det finns särskilda skäl kan domstolen besluta att reststraffet inte ska avtjänas, eller att endast en del ska avtjänas.
RÅ till HD
Riksåklagaren har nu överklagat hovrättens dom till Högsta domstolen och begär att mannen ska dömas att avtjäna två år av reststraffet.
RÅ skriver att avtjänande av ett reststraff är en reaktion på att någon brutit mot de villkor som gäller vid villkorlig frigivning från ett fängelsestraff, genom att begå nya brott.
Enligt RÅ bör det inte under några omständigheter anses oskäligt att den tilltalade får avtjäna ett reststraff enbart av den anledningen att den tidigare domen är meddelad före en i mildrande riktning förändrad påföljdspraxis.
Eftersom brotten begicks i slutet av prövotiden räcker det dock enligt RÅ att två år av reststraffet avtjänas.
Foto: Erik Mårtensson / TT
