Den 34-årige mannen saknade körkort, hade tagit amfetamin och druckit alkohol när han körde på en hundägare och dennes hund. Både hundägaren och hunden fick skador och hunden fick senare avlivas.
34-åringen åtalades för en rad brott – bland annat grov misshandel och skadegörelse när det gällde hundägaren och hunden.
Han erkände grovt rattfylleri, olovlig körning och narkotikabrott men hävdade att han inte hade sett att mannen och hunden hade befunnit sig bakom bilen när han backade och att han inte haft uppsåt till påkörningen.
Uppsåt inte bevisat
Södertälje tingsrätt ansåg att det inte var bevisat att mannen verkligen hade haft uppsåt när han kört över hunden. Mannen friades därför från åtalat om skadegörelse.
Tingsrätten ansåg inte heller att det gick att säga att 34-åringen hade haft uppsåt när han kört på hundägaren och han friades därför från åtalet om grov misshandel.
Påföljden för de övriga brotten bestämdes till två månaders fängelse och med tanke på utgången i målet när det gällde hundägaren så blev det inget skadetsånd för honom.
Justerade åtalet
Både åklagaren och hundägaren överklagade domen till hovrätten.
Åklagaren höll fast vid sin brottsrubricering och gärningsbesjkrivning om uppsåtligt brott medan hundägaren begärde att få ha ett andrahandsyrkande om ansvar för vållande till kroppsskada.
Svea hovrätt skriver i sin dom:
”Åklagaren har yrkat att hovrätten ska döma X (den tilltalade) för grov misshandel och till följd därav skärpa straffet. MÄ (målsäganden) har anslutit sig till åklagarens överklagande samt för egen del yrkat att hovrätten i andra hand ska döma X för vållande till kroppsskada, grovt brott. Han har vidare yrkat att hovrätten – oavsett om X döms för uppsåtligt eller oaktsamt brott – ska förplikta X att betala skadestånd till honom.”
”Grundad på åklagarens gärningsbeskrivning”
Svea hovrätt konstaterar nu att den åberopade grunden i och för sig är ny men anser att den ligger inom ramen för vad som hade kunnat tillföras genom en så kallad åtalsjustering.
Hovrätten skriver i sina domskäl:
”Högsta domstolen har i avgörandet NJA 2004 s. 213 prövat denna fråga och har inledningsvis konstaterat att bestämmelsen i 50 kap. 25 § tredje stycket rättegångsbalken är analogt tillämplig då talan om enskilt anspråk förs i ett brottmål. För att få åberopa den nya grunden krävs alltså antingen att part gjort sannolikt att grunden inte kunnat åberopas i tingsrätten eller att han annars haft giltig ursäkt att inte åberopa den där.”
Hovrätten fortsätter.
”Högsta domstolen konstaterade vidare i avgörandet att parten i tingsrätten helt hade grundat sin talan om skadestånd på åklagarens gärningsbeskrivning om uppsåtlig brott, att den alternativa grunden vårdslöshet låg inom ramen för vad som hade kunnat tillföras genom en åtalsjustering i hovrätten samt att parten fick anses ha haft giltig ursäkt för att först där åberopa den alternativa grunden för skadestånd.”
Kränkningsersättning trots brist på uppsåt
Hovrätten konstaterar också att kränkningsersättning normalt endast kan dömas ut när det är fråga om ett uppsåtligt brott men att det ”i undantagsfall” kan göras även vid oaktsamhetsbrott.
Hovrätten skriver:
”Omständigheterna ska då vara så försvårande att den skadevållande handlingen närmar sig en uppsåtlig gärning och därför har samma kränkande innebörd som ett avsiktligt angrepp på den personliga integriteten. Som hovrätten redan konstaterat har X (den tilltalades) framförande av bilen innefattat ett medvetet risktagande av allvarligt slag från hans sida och handlingen gränsar till att vara en uppsåtlig gärning. X hänsynslösa agerande har inneburit en sådan kränkning av MÄ (målsägandens) personliga integritet och människovärde att ersättning för kränkning ska utgå”
Hovrätten dömer nu 34-åringen för grovt vållande till kroppsskada och drygt 16 000 kronor i skadestånd till hundägaren.
Foto: Paul Madej/TT
