Kammaråklagaren åtalas vid Östersunds tingsrätt.
Enligt åtalet hade han ”av oaktsamhet åsidosatt vad som ålegat honom vid myndighetsutövning” genom att inte inge häktningsframställningar till domstol eller häva anhållandet av två frihetsberövade personer.
De båda frihetsberövade männen kom därför att vara frihetsberövade utan laglig grund – den ena mannen i 1 timme och 10 minuter och den andra mannen i 20 timmar och 46 minuter.
Nekade till brott
Den åtalade åklagaren själv nekade till brott men medgav de faktiska omständigheterna. Orsaken var att hans ”oaktsamhet ej har varit av straffbar karaktär”.
Den åtalade åklagarens berättelse redovisas i tingsrättens dom:
”Han har förklarat sitt handlande så att han emottog per telefon uppgift om att två misstänkta satt anhållna vilket de gjort sedan gårdagen. Han tog fel på dag och trodde sig ha gjort detta en lördag varför de två skulle ha frihetsberövats på fredagen varför han hade att agera för häktningsframställning eller frisläppande senast på måndagen. Han fick emellertid samtalet på fredagen vilket naturligen förändrade situationen.”
Redogörelsen fortsätter:
”Han har ingen förklaring till varför han på detta sätt tagit fel på dag. Det här förfarandet har han under trettio års åklagargärning varit med om otaliga gånger. Han hade inte någon anmärkningsvärd arbetsbörda under just denna beredskap. Sedan han gjort sin beräkning om tidsfristerna och kommit fram till vad som gällde kände han sig säker på sin sak varför han inte tog någon notis om att en polisman på söndagen frågade om det inte var bråttom. Han visste ju att fristen gick ut på måndagen.”
Kritik mot gärningsbeskrivningen
Det var först när åklagaren satt och åt frukost på måndagen som han kom att tänka på datumen för fristerna – och insåg att någonting ”var fel”. Han kontrollerade saken och såg då till att snabbt rätta till sitt misstag.
Tingsrätten skriver i sina domskäl:
”X (den tilltalade) har för sitt fredande från ansvar gjort gällande att åtalet ej i erforderlig mån preciserat i vad hans oaktsamhet består. Det framgår emellertid av gärningsbeskrivningen att han ej vidtagit de åtgärder som stipuleras i 24 kap 12 § rättegångsbalken vilket enligt tingsrätten i tillräcklig grad preciserar gärningspåståendet.”
18 600 kronor i böter
Tingsrätten konstaterar att åklagare och andra ”rättstjänare” genast börjar räkna när man senast ska vidta den ena eller andra åtgärden när det handlar om människor som är frihetsberövade – och har man en gång kommit fram till att fristerna är si eller så långa följer man detta.
Tingsrätten har i och för sig förståelse för att det kan bli fel och risken för detta är allt större när man hanterar ”slentrianärenden”. När det gäller frågor om frihetsberövanden har emellertid rättspraxis intagit en sträng attityd, konstaterar tingsrätten. I det första fallet anser tingsrätten att det handlar om ringa tjänstefel eftersom det har handlat om så kort tid – i det andra fallet handlade det dok om att en person satt olagligt frihetsberövad i över 20 timmar vilket är att bedöma som tjänstefel av normalgraden.
Åklagaren döms till 30 dagsböter à 620 kronor – alltså totalt 18 600 kronor.
Foto: Bertil Ericson/TT
