Åklagarkammaren i Östersund får svidande kritik av JK för sina långa handläggningstider. Även om det i de flesta fall har varit polisen som tagit lång tid på sig innan de följde åklagarens utredningsdirektiv så hade åklagarna kunnat agera annorlunda enligt JK.
Åklagarkammaren har skickat påminnelser till polisen men dessa har nästan alltid varit utformade enligt mallar och skickats av administrativ personal.
Brotten har preskriberats
Ibland har det tagit längre tid är tre månader innan åklagaren har gjort någonting för att driva förundersökningen framåt. Enligt JK:s granskning har konsekvensen till och med blivit att åtalspreskription har inträtt innan flera förundersökningar har slutförts.
”I ett fall beslutade åklagaren – sedan vissa brottsmisstankar hade preskriberats p.g.a. polisens inaktivitet – att överlämna ansvaret för förundersökningen till polisen.”
JK skriver att åklagarkammaren, trots upprepade påminnelser, inte har försök att förklara för polisen varför det är bråttom med en viss åtgärd.
Bara i något enstaka fall har åklagare påpekat att preskriptionen närmat sig och då har det redan varit för sent för att hinna med hela rättsprocessen innan preskription har inträtt.
”Mindre lämpligt lämna ansvar till polisen”
Hade åklagarkammaren handlagt ärendena bättre skulle förundersökningarna enligt JK med stor sannolikhet ha kunnat slutföras mycket tidigare. ”Frågan om preskription hade i förekommande fall då överhuvudtaget inte aktualiserats”, skriver JK
Åklagarkammaren borde enligt JK ha provat alternativa vägar att driva utredningen framåt. Drar en utredningen ut på tiden på grund av polisens passivitet så är det mindre lämpligt att lämna över förundersökningsansvaret i just detta ärende till polisen, konstaterar JK.
I några av de granskade ärendena har dessutom direktiven varit påfallande vaga enligt JK:s granskning.
”De är resonerande framställningar snarare än beslut om åtgärder som ska vidtas av polisen. Med den vetskap om arbetsläget hos polisen som åklagarkammaren besitter är det viktigt att förundersökningsledaren bemödar sig om att ge tydliga riktlinjer för arbetet.”
JK skriver att hon förstår att det ”kan upplevas som tröstlöst att som åklagare utfärda påminnelse efter påminnelse utan att direktiven efterföljs av polisen i rimlig tid.”
Tveksamma åtalsunderlåtelser
Vid inspektionen hos åklagarkammaren upptäckte JK också tre ärenden där åklagare fattat tveksamma beslut om åtalsunderlåtelse.
Det första fallet gäller en person som kört åt fel håll i en rondell. Även om agerandet strider mot trafikförordningen ifrågasätter JK om personer kan misstänkas för vårdslöshet i trafik. Den rättsliga bedömningen av gärningen har i detta fall, enligt JK, varit så osäker att åtalsunderlåtelse för brottet vårdslöshet i trafik inte borde ha meddelats.
I ett annat fall gavs åtalsunderlåtelse för snatteri – trots att den misstänkte bara hade delgetts misstanke om försök till stöld alternativt skadegörelse. Dessutom förnekade den misstänkte brottet och skuldfrågan kan därför inte ansetts ha varit klarlagd, vilket är en förutsättning för att få meddela åtalsunderlåtelse.
Det tredje fallet handlar om åtalsunderlåtelse för ringa narkotikabrott. Den misstänkte sa sig vara oskyldig och det fanns också uppgifter om att i vart fall en del av narkotikan tillhörde en vän. Trots detta hördes inte den misstänktes vän i ärendet. Även här kunde därför skuldfrågan inte anses klarlagd och åklagarkammaren borde inte beslutat om åtalsunderlåtelse.
Foto: DJ
