Nina Rung, utredare på Barnahusenheten vid Polisen Stockholm City, skrev i sin debattartikel att mål med män som utsatt barn och unga för sadistiska övergrepp slutar med att männen frias från våldtäktsanklagelserna.
Hon inledde sin debattartikel så här:
”Det senaste året har varit (ännu) ett mörkt år för unga sexuellt utnyttjade flickors möjlighet att få en domstols bekräftelse på att det de utsatts för varit ett brott – ett sexuellt övergrepp som inte är deras egen skuld.”
Nina Rung kräver i debattartikeln att utbildning om sexualbrott ska vara obligatorisk för alla domare.
Utbildningen skulle innefatta hur sexualbrott utförs, de psykiska faktorerna, hur de utsatta kan reagera efteråt och hur självskada genom sex yttrar sig och vilka mekanismer som finns bakom.
”Felaktigt och osakligt”
I inlägget beskrivs flera rättsfall på ett sätt som får Fredrik Wersäll, president i Svea hovrätt, att i en replik i DN kalla det som Nina Rung har skrivet för ”felaktigt och osakligt”.
”Vi domare har stor förståelse för att till exempel intresseorganisationer för utsatta kvinnor inte alltid förmår se objektivt på frågor av detta slag. Av en företrädare för en rättsvårdande myndighet som polisen kan man emellertid kräva mer.”
Nina Runge pekar på en friande dom från Svea hovrätt. Domen avgjordes i mars i år och handlar om en man som hade tagit hem en trettonårig flicka och haft sex med henne.
”Fundamentalt i en rättsstat”
Hovrätten kom fram till att det inte var bevisat att mannen hade skälig anledning att anta att flickan var under femton år. Nina Rung skriver att domstolen valde att fria mannen utifrån en egen bedömning om att flickan hade en ”mogen kropp” och ett inte alltför barnsligt språk.
Men Fredrik Wersäll är kritisk:
”Hon (Nina Rung) förefaller inte ha förstått att rättens uppfattning saknar betydelse, det avgörande är vad som är bevisat om vad den misstänkte insåg eller borde insett. Hon verkar överhuvudtaget inte riktigt ha tagit till sig det fundamentala i en rättsstat att rätten bara kan döma för en gärning om den är straffbar i lag och det påstådda brottet är fullt ut bevisat av åklagaren.
”Aktivt valt bort kunskap”
Nina Rung anser att Stockholms tingsrätt och Svea hovrätt aktivt har valt bort kunskap genom att tacka nej till utbildningserbjudanden från både den största kvinnojouren i Sverige och från Isis, en organisation som arbetar med sexuella övergrepp.
”Motiveringen till att tacka nej har varit att domarna inte vill ses som “jäviga” eller som “icke-objektiva”. Är det då inte det som sker just nu? Att domstolarna brister i objektivitet genom sin ovilja att ta till sig kunskap om den verklighet de ska bedöma?”
”Olämpligt med intresseorganisationer”
En sådan domutbildning från kvinnojourer kritiseras starkt av Fredrik Wersäll men också i en replik i DN från Advokatsamfundets ordförande Bengt Ivarsson.
”Det är klart olämpligt att intresseorganisationer eller partsintressen ordnar utbildningar för domare. Jag har svårt att tänka mig att LO skulle acceptera att Svenskt Näringsliv fick uppdraget att svara för all arbetsrättslig utbildning av domare. Lika fel skulle det bli om kvinnojourerna eller polisen svarade för utbildningen av domare angående sexualbrott.”
”Rätt till självbestämmande”
En tredje replik på debattinlägget i DN kommer från Kerstin Berglund, juris doktor i straffrätt vid Uppsala universitet.
Hon anser att Nina Rungs inlägg är viktigt och att det sätter fokus på allvarliga etiska problem i dagens rättsordning. ”Däremot kan man konstatera att domarna enbart sköter sitt arbete.”
I Nina Rungs debattartikel hänvisas även till en nyligen avkunnad hovrättsdom där en man anklagats för att ha utövat grovt sadistiskt sexuellt våld mot sextonårig flicka. Mannen friades från våldtäkt men dömdes för misshandel.
”Motivet till samtycke saknar betydelse”
Nina Rung beskriver i sin debattartikel att flickan ”otvetydigt” har ett pågående självskadebeteende och att hon har fått hjälp med att hälla i sig alkohol. Därför ifrågasätter Nina Rung vad en person som är 16 år kan ”samtycka” till att bli utsatt för.
Straffrättsprofessor Kerstin Berglund skriver:
”Om domaren skulle argumentera kring vad som kan anses vara normalt för en tonåring att gå med på, skulle han eller hon moralisera, vilket alltså skulle stå i strid med rätten till individuell frihet. I värsta fall skulle det innebära att man fråntar den unge den självbestämmanderätt som skyddas av lagen.”
Kerstin Berglund anser att ett självskadebeteende sällan är av en sådan kaliber, att personen inte kan anses ha förmåga att avge ett rättsligt giltigt samtycke.
”Motivet till att samtycka saknar betydelse, så länge det inte handlar om tvång eller utnyttjande.”
”Kvinnor måste få rättvis rättegång”
Nina Rung avslutar och sammanfattar sin syn på saken i DN:
”Vi har faktiskt inte råd att vänta på resultatet av ytterligare en sexualbrottsutredning. Dagens flickor och kvinnor måste få en rättvis rättegång, dagens domare måste ha tillräckligt med kunskap för att kunna döma så som lagstiftaren tänkt, och dagens potentiella förövare, som letar flickor på nätet eller på en parkbänk för att förgripa sig på dem sexuellt måste få ett klart besked: Skadar du ett barn sexuellt duger inga ursäkter. Du döms till ett långt fängelsestraff och får bära med dig en livslång börda, precis som de utsatta flickorna.”
Foto: Bertil Ericson/TT
