Örebro tingsrätt anser att det alltjämt föreligger en konkret och beaktansvärd risk för att en livstidsdömd man ska återfalla i allvarlig brottslighet.
Detta trots att han snart ska fylla 75 år, blivit delvis förlamad och skaffat sig en ”tillfredsställande sysselsättning” i form av memoarskrivande.
Mannen dömdes 1996 för mord sedan han dödat en kvinna med hjälp av en kniv. Rättsläkarna konstaterade att kvinnan hade 17 stickskador och skärskador som orsakat hennes död.
Mannen erkände att han handlat i enlighet med åklagarens gärningsbeskrivning, men yrkade att han skulle dömas för dråp då han ”tappade besinningen” och handlade i affekt sedan kvinnan gjort främlingsfientliga uttalanden om honom. Stockholms tingsrätt gick dock på åklagarens linje och dömde honom till livstids fängelse för mord då gärningen innefattat ”ett hänsynslöst utnyttjande av en ensam kvinnas skyddslösa ställning ovh svårigheter att värja sig”. Dessutom ansågs misshandel ha varit ”mycket omfattande och grym”.
Hovrätten fastställde senare samma år livstidsdomen.
Ungdomsreduktionen i livstidsfall
I en nyligen meddelad dom tar Högsta domstolen upp en fråga som har varit olöst under många år: Hur ska straffmätningen ske när en ung person, som på grund av sin låga ålder inte får dömas till livstids fängelse, har begått brott som för en vuxen hade föranlett livstid? Martin Borgeke redovisar avgörandet och diskuterar dess närmare innebörd.
Ansöker för tredje gången
Frågan om omvandling av mannens livstidsstraff har prövats två gånger sedan 1996. En gång efter ansökan av Kriminalvården och en gång efter ansökan av mannen. Vid båda tillfällena har Örebro tingsrätt avslagit ansökningarna då han inte anses ha medverkat till att främja sin återanpassning i samhället samt även bedömts ha haft en medelhög återfallsrisk.
Nyligen ansökte mannen på nytt om omvandling av sitt livstidsstraff. Han har nu suttit frihetsberövad i häkte och på anstalt i drygt 26 år – och ville att straffet skulle omvandlas till 39 års fängelse.
Upprepad misskötsamhet
Av Kriminalvårdens yttrande framgår att mannen suttit placerad i avskildhet under långa sammanhängande och i kortare perioder av såväl säkerhets- och utredningssskäl samt på egen begäran sedan 2015. Den första perioden var han placerad vid avdelningen för särskilt resurskrävande intagna i anstalten Norrtälje då han bedömdes ha ett ”rutinstyrt beteende som skapade oro och konflikter”. 2016 flyttades han till Tidaholm där han bland annat studerade svenska – och skötte sig väl. En incident ledde dock till att han av klientkonstellationsskäl omplacerades till anstalten Kumla. Han har sedan flyttats vidare till Västervik och Karlskronaanstalten.
Sedan 2015 har han rapporterats för misskötsamhet vid flera tillfällen. Han har bland annat hamnat i konflikt med medintagna, vägrat att lämna drogprov, uttryckt sig nedvärderande om en kriminalvårdsinspektör och uttryckt sig hotfullt mot en vårdare. Han vägrade också lämna drogprov efter en permission och valde istället att urinera på golvet.
Sammantaget gjorde Kriminalvården bedömningen att mannen åsidosatt vad som gäller för verkställigheten. Rättsmedicinalverket bedömde i sin tur att mannens risk för åter fall i brottslighet var medelhög på en tregradig skala. RMV pekade bland annat på att han ”alltjämt uppvisat en personlighet som har präglats av lättkränkthet, rigiditet och kompromisslöshet” Han bedöms också uppfylla kriterierna för ett ”personlighetssyndrom med huvudsakligen narcissistiska drag”.
Fyller 75 år – men nekas tidsbestämning
I förhör vid tingsrätten pekade mannens själv på att han i år fyller 75 år i december och har suttit inlåst sen 1996. Han var påverkad av alkohol vid brottet, men har inte druckit sedan den tiden. Skulle han få leva sina sista dagar i livet utanför fängelsets murar kommer han att leva i stillhet och planerar att fortsätta skriva sina memoarer. Han känner sig förberedd på att hantera konflikter och har haft över 100 permissioner utan anmärkning. Hans hälsa har också blivit sämre på senare tid och han är förlamad och lider bland annat av diabetes.
Örebro tingsrätt anser dock att det fortsatt föreligger en konkret och beaktansvärd risk för att mannen ska återfalla i brottslighet av allvarligt slag. Detta även om domstolen ser positivt på att mannen nu har en ”tillfredsställande sysselsättning i form av skrivande av sina memoarer och den kontakt med förläggare detta medför”.
Hans livstidsstraff ska därför inte omvandlas.
