Kvinnan träffade sommaren 2010 en advokat på ett bibliotek i Stockholm i samband med att advokaten erbjöd juridisk rådgivning till allmänheten.
Kvinnan diskuterade sitt ärende med advokaten och de kom gemensamt överens om att advokaten skulle stämma en bank för kvinnans fars dödsbos räkning.
Kvinnan var den enda dödsbodelägaren och en stämningsansökan gavs också in till tingsrätten i början av juni 2011.
Betalade en faktura
Advokaten har därefter skickat en faktura till kvinnan på 50 000 kronor. Dessutom skickades ytterligare två fakturor – en på 62 500 kronor och en på en på 45 000 kronor.
Kvinnan betalade den första fakturan på 50 000 kronor men vägrade att betala de andra två.
Hon stämdes därför av advokatbyrån vid Stockholms tingsrätt på 107 500 kronor.
Advokatbyråns inställning redovisas i tingsrättens dom:
”K (kvinnan) undertecknade i slutet av maj 2011 en fullmakt för A (advokaten) att företräda henne och han upprättade en kortfattad stämningsansökan som han lämnade in till tingsrätten i början av juni 2011. K hade dessförinnan fått se ett utkast till stämningsansökan. Fullmakten var en standardfullmakt som innebar en rätt för alla advokater vid advokatbyrån att vidta rättsliga åtgärder, ingå förlikning m.m.”
”Partema har inte avtalat om fast pris eller begränsat uppdraget til] att avse enbart upprättande av en stämningsansökan. Den typ av arbete som talan avser sker alltid på löpande räkning medan fast pris enbart avtalas i undantagsfall mellan advokatbyrå och klient. ”
Hade bytt ombud
Advokaten berättade också att han vid ett tillfälle ringde till tingsrätten för att begära anstånd med ett yttrande och att han då, av rådmannen, fick information om att kvinnan hade anmält ett nytt ombud i målet. Han skrev därför ett brev till kvinnan och sade upp avtalet från advokatbyråns sida.
Kvinnan, å sin sida, hävdade att hon hade avtalat med advokaten om ett fast pris för att han skulle upprätta stämningsansökan men bestred att hon hade ingått ett avtal på löpande räkning.
Även hennes berättelse återges i domen:
”A uppgav per telefon redan under hösten 2010 att dödsboet kunde ha framgång om det gjorde gällande att kontoavtalet i banken inte var giltigt enligt den dåvarande svenska banklagstiftningen. Hon tyckte att det verkade bra och frågade A per e-post i november 2010 vad det skulle kosta att upprätta en stämningsansökan. A svarade att det skulle kosta 50 000 kronor och att han skulle lämna in en ansökan under innevarande månad om hon betalade omgående.”
”Både beloppet, tiden och tjänsten är preciserade i ett e-postmeddelande. Hon ingick ett avtal med A till fast pris. A har inte tydligt angett att arbetet skulle ske på löpande räkning. Hon har inte beställt någon tilläggstjänst. Hon betalade 50 000 kronor enligt avtalet.”
Löpande räkning brukligt
Stockholms tingsrätt ansåg att kvinnan fick anses ha ingått ett avtal om juridiska tjänster med advokatbyrån på löpande räkning.
Tingsrätten skrev i sina domskäl:
”I fråga om uppdrag som det nu aktuella är det brukligt att arbete sker på löpande räkning och inte till ett fast pris. K har, trots att hon är en konsument, bevisbördan för sitt påstående att partema har träffat avtal om fast pris (jfr NJA 2005 s. 205). K har i denna del förutom sina muntligen lämnade uppgifter åberopat e-postkorrespondens mellan parterna i november 2011. E-postkorrespondensen kan emellertid inte anses utgöra ett entydigt avtal om fast pris. Ordalydelsen i A:s svar får snarast uppfattas som att hans uppfattning varit att parterna träffat ett sedvanligt avtal om arbete på löpande räkning. K har mot denna bakgrund inte visat att det förelegat ett avtal om fast pris.”
Tingsrätten anser också att den undertecknade fullmakten styrker att parterna avtalat om att advokatbyrån ”utan begränsning” skulle företräda kvinnans intressen i tvisten mot banken.
Inte preciserat
Däremot får advokatbyrån inte betalt enligt sina yrkanden. Eftersom byrån inte närmare har kunnat precisera nedlagd tid eller timkostnad beslutade tingsrätten att fastställa den skäliga ersättningen till 25 000 kronor.
Domen överklagades av bägge parter till Svea hovrätt som nu kommer till samma slutsats när det gäller frågan om ett avtal de facto ingåtts mellan parterna och huruvida fast pris har avtalats.
När det gäller arvodets storlek skriver hovrätten i sina domskäl:
”Advokatbyrån har lämnat vissa uppgifter om arbete som utförts, men inte någon närmare redovisning av vilka åtgärder som vidtagits, vilken tid uppdraget krävt eller hur arvodet beräknats. Enligt hovrättens mening är det underlag som advokatbyrån presenterat knapphändigt. Det ger inte grund för slutsatsen att hela det debiterade arvodet är skäligt. Hovrätten finner mot denna bakgrund inte skäl att frångå tingsrättens bedömning att skäligt arvode, utöver de 50 000 kronor som K redan betalat, kan bestämmas till 25 000 kronor.”
Hovrätten fastställer därmed tingsrättens dom.
Foto. DJ
