Kvinnan begärde år 2014 att Solna tingsrätt skulle ge henne del i vårdnaden om sin idag 14-årige son.
Under en vårdnadstvist med sonens pappa – efter skilsmässan år 2004 – hade kvinnan olovligen fört bort barnet till sitt hemland och hållit kvar honom där i drygt ett och ett halvt år. Under tiden hade sonen varit helt avskuren från kontakt med sin pappa.
Greps i USA
Mamman greps i samband med att hon besökte USA och dömdes i Sverige till ett och ett halvt års fängelse för egenmäktighet med barn och pappan hade fått ensam vårdnad om barnet.
Senare hade kvinnan fått umgänge med barnet varannan vecka. I praktiken hade sonen dock kommit att bo hos henne i princip på heltid utan att hon hade gjort någonting för att han skulle återförenas med pappan – som alltså hade vårdnaden.
Barnet hade till slut omhändertagits enligt lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga, LVU, och placerats hos pappan.
Tvistad i tio år
Tingsrätten ansåg nu att föräldrarnas bristande samarbetsförmåga uteslöt gemensam vårdnad.
Tingsrätten skrev i sina domskäl:
”Detta är den fjärde rättegången mellan M (mamman) och P (pappan) beträffande vårdnad och umgänge om sonen S. Partema har med något uppehåll tvistat om sonens förhållanden i domstol sedan 2004. De har, enligt vad som blivit uppenbart under huvudförhandlingen och som återspeglas i den skriftliga dokumentationen, olika uppfattningar i stort som smått, i första hand om S behov men också t.ex. om vad som inträffat vid olika enskilda tillfällen under åren.”
Tingsrätten fortsatte:
”Det är för tingsrätten tydligt att deras motsättningar och samarbetssvårigheter är så djupa och bestående att det inte finns några möjligheter till att de ska kunna samarbeta på det sätt som krävs för att vårdnaden ska vara gemensam. Ett praktiskt viktigt exempel på detta är att föräldrarna har olika bestämda uppfattningar om var S ska gå i skola.”
Lojalitetskonflikt
Tingsrätten skrev också att, redan det förhållandet att pappan hade haft ensam vårdnad sedan år 2005, talade emot att ge mamman vårdnaden istället. Att mamman motarbetade ett fungerande samarbete med pappan skadade också sonens hälsa och utveckling.
Tingsrätten skrev i domskälen:
”Det bärande skälet, vilket tingsrätten finner alldeles övertygande, är i praktiken att M inte förstår S situation och inte förmår sätta sonens intressen i första rummet. Det framstår för tingsrätten som alldeles tydligt att S befinner sig i en svår lojalitetskonflikt mellan föräldrarna – han är ’i kläm’ – och att hans psykiska hälsa eller överhuvudtaget välfärd inte främjas av att han tvingas eller upplever sig tvingas välja mellan föräldrarna. Att M inte tycks förstå detta är ett stort problem och talar emot att hon ska ha vårdnaden om sonen.”
Tingsrätten ansåg dessutom att det inte kunde uteslutas att mamman skulle föra bort sonen igen.
Synnerligen bristande förmåga
Ett flertal utredningar från socialtjänsten rekommenderade att pappan skulle ges fortsatt ensam vårdnad. Däremot hade 14-åringen själv uttryckt en vilja att bo hos mamman.
Tingsrätten slog fast att sonens vilja i och för sig skulle beaktas men att de övriga omständigheterna i målet vägde tyngre. Domstolen underströk också sonens behov av lugn och stabilitet efter att ha hamnat i kläm mellan sina föräldrar i princip hela livet. Därför gav tingsrätten pappan fortsatt ensam vårdnad. Mamman fick heller inget umgänge med sonen.
Tingsrätten skrev i sina domskäl:
”Utredarnas bedömning i den kompletterande umgängesutredningen är som framgått att M över tid uppvisat en synnerligen bristande förmåga när det gäller att få ett umgänge att fungera på ett för S positivt sätt samt rätta sig efter de beslut som domstolarna fattat. Utifrån detta har de bedömt att det inte är till S bästa att ha något umgänge med sin mamma.”
Hovrätten instämmer
Mamman överklagade domen, men Svea hovrätt går nu på tingsrättens linje.
Hovrätten konstaterar att föräldrarna har så svåra samarbetsproblem att gemensam vårdnad är utesluten. Även hovrätten betonar barnets behov av kontinuitet i sin miljö, boende och sociala situation och ger därför pappan ensam vårdnad.
Hovrätten pekar på att umgänge mellan sonen och mamman också riskerar att medföra fara för barnets hälsa och utveckling. Därför anser rätten inte heller att umgänge är förenligt med 14-åringens bästa – trots hans egen vilja att umgås med mamman.
Hovrätten skriver att sonen om några år – efter en period av lugn och stabilitet – kommer att vara myndig och då ha möjlighet att själv ta initiativ till umgänge med mamman.
Foto: Fredrik Persson/TT
