Det var Dagens Juridik som 2014-03-07 rapporterade om att Norrköpings tingsrätt hade dömt en man för att åtminstone hade kört flyktbilen efter ett rån trots att åklagaren aldrig hade påstått att de inblandade hade kört någon flyktbil. Mannen friades senare i hovrätten.
Justitieombudsmannen Lars Lindström skriver nu sitt beslut att han inledde granskningen av ärendet sedan han läst Dagens Juridiks artikel om fallet.
Dömdes till två år för rån
Den man som dömdes av tingsrätten, nedan kallad Y, hade år 2012 åtalats enligt följande gärningsbeskrivning:
”X och Y har den 6 december 2012 tillsammans och i samförstånd med andra personer i Guldfynds butik på Koppargatan i Norrköping medelst hot om våld, som inneburit eller för den Guldfyndsanställda MÄ framstått som trängande fara, stulit diverse guldföremål till ett värde av 497 860 kronor, tillhörande Guldfynd. Hotet om våld har bestått i att Y riktat ett vapen eller vapenliknande föremål mot målsäganden och att han slagit sönder inredningen i butiken med en yxa. Sålunda har Y vid tillfället, beväpnad med pistol och yxa, gått in i butiken Guldfynd med avsikt att begå rån samtidigt som X tillsammans med annan hållit vakt från den närliggande butiken Name It. X har i vart fall främjat gärningen med råd eller dåd genom att han deltagit i planeringen av rånet och därvid tillhandahållit en bil, bokat rum på vandrarhem i Norrköping samt köpt en väska som använts i samband med rånet.”
Mannen, alltså ”Y”, dömdes av tingsrätten till två års fängelse för rån. I domskälen skrev tingsrätten att det fanns en ”beaktansvärd risk” för att det kunde vara en annan person, och alltså inte Y, som utförde själva rånet. Tingsrätten slog dessutom fast att Y, om han inte varit rånaren, måste varit den person som körde flyktbilen från brottsplatsen.
Tingsrätten konstaterade därefter att ”detta moment utöver planeringen av rånet hade varit nödvändigt för brottets utförande och att, med förbehåll för att deras båda roller inte kunnat klarläggas, Y var en av gärningsmännen.”
Hovrätten friade
När fallet gick vidare till hovrätten påpekade domstolen att åklagaren inte påstått att mannen kört flyktbilen och att han därför inte kunde dömas för det. Eftersom det inte heller var bevisat att mannen utfört rånet frikändes han helt.
Hovrätten skrev i sina domskäl:
”Tingsrätten har dömt Y för att, om han inte varit rånaren, ha fört flyktbilen från brottsplatsen. Som försvaret har påpekat finns det inte i gärningsbeskrivningen något påstående om att Y skulle ha fört flyktbilen. I stället har åklagaren i stämningsansökningen tydligt angett att det som läggs Y till last är att han, beväpnad med pistol och yxa, gått in i butiken Guldfynd med avsikt att begå rån.”
Hovrätten fortsatte:
”Av 30 kap. 3 § rättegångsbalken och artikel 6 i Europakonventionen följer att S.Y. inte kan dömas för något annat än det som åklagaren har angett att han bör fällas till ansvar för (jfr t.ex. Högsta domstolens dom den 8 februari 2013 i mål nr B 868-12). Eftersom hovrätten således inte funnit styrkt att Y var den som utförde rånet ska han frikännas.”
Misstänktes för tjänstefel
Justitieombudsmannen Lars Lindström såg så allvarligt på det inträffade att han inledde en förundersökning om händelsen. Rådmannen delgavs också misstanke om tjänstefel. Förundersökningen lades dock ner till slut.
I ett yttrande till JO skrev rådmannens chef vid Norrköpings tingsrätt, lagmannen Hanserik Romeling, bland annat följande:
”R (rådmannen) har såväl under förundersökningen som i sitt bifogade yttrande redovisat sin uppfattning av hur han uppfattat att en gärningsbeskrivning av nu aktuellt slag kan tolkas. Uppfattningen kan väl sammanfattas att det i uttrycket ligger ett gärningspåstående på ett övergripande eller generellt plan och att det individualiserade påståendet inte begränsar prövningen.”
Lagmannen fortsatte:
”Visst stöd för riktigheten av sin uppfattning om vad som behöver anges i gärningsbeskrivningen har han bl.a. fått i det avgörande från Högsta domstolen den 1 oktober 2014 i mål Ö 4417-12, vilket han gett in under förundersökningen. Enligt min mening går det inte att med säkerhet slå fast att hans uppfattning strider mot gällande rätt. Rättsläget får väl i avsaknad på ett klargörande från Högsta domstolen bedömas som i viss mån oklart.”
Rådmannen själv står på sig och anser att han inte har gjort något fel. Han skriver i sitt eget yttrande:
”Det är min uppfattning att Y dömdes för just det rån han stod åtalad för, även om han kunnat ha en annan roll än den som påstods i åtalet. Jag har i anslutning till de polisförhör som hållits med mig i tjänstefelsärendet upprättat två promemorior där jag bl.a. klargjort att Y inte är dömd för att ha fört flyktbilen, d.v.s. det moment som enligt JO anses vara annan gärning än själva rånet. Y är dömd som en av de fyra gärningsmännen utan att hans roll blivit helt klarlagd, allt med stöd av åklagarens generella påstående om att han begått rånet tillsammans och i samförstånd med de tre andra personerna i sällskapet.”
Han skriver att mannen inte dömdes för att ha fört flyktbilen och inte heller för att ha utfört själva rånet utan att den tilltalades roll i stället lämnades öppen:
”Förutsättningar fanns ändå att döma X som i vart fall medgärningsman, allt enligt åklagarens generella påstående om att rånet begåtts tillsammans och i samförstånd med de andra… Att bevisningen inte räckte för åklagarens individualiserade påstående om att X utförde ett av momenten, d.v.s. själva rånet, utgjorde inget hinder för att i nästa steg pröva frågan om ansvar i enlighet med det generella påståendet om att rånet begåtts tillsammans och i samförstånd med andra. Detta ligger inom ramen för åtalet, anser jag.”
Lagstridig dom
Justitieombudsmannen Lars Lindström pekar på bestämmelserna i både rättegångsbalken och Europakonventionen. Han skriver:
”Ett viktigt skäl till att rätten inte får döma över något som ingen har fört talan om är naturligtvis att den tilltalade ska veta vad han eller hon ska försvara sig mot. Samma skäl ligger bakom Europakonventionens regel om att var och en som anklagas för brott har rätt att i detalj underrättas om innebörden av och grunden för anklagelsen mot honom eller henne och att få tillräcklig tid och möjlighet att förbereda sitt försvar.”
JO fortsätter:
”Gärningsbeskrivningen innehåller inget påstående om att någon av gärningsmännen hade kört en flyktbil. Tingsrättens dom, där Y (den tilltalade) dömts för att antingen ha varit inne i butiken och rånat den eller kört flyktbilen, avser alltså en annan gärning än den som åklagaren åtalade honom för. Domen strider därför mot 30 kap. 3 § första meningen rättegångsbalken.”
Rådmannen får därför kritik.
Foto: Henrik Montgomery/TT
