”Sonen” föddes 1951. Hans mor hade två månader innan han föddes gift sig med den nu döde mannen. Till följd av den så kallade faderskapspresumtionen – alltså att utgångspunkten är att en gift kvinnas make är far till hennes barn – blev mannen registrerad som far till pojken.
En tid efter födseln kom pojken dock att ensam flytta till sina farföräldrar. Han bodde där tills hans föräldrar skilde sig 1956 och han flyttade då tillbaka till sin mor.
Fadern avled år 2011 och i bouppteckningen efter honom antecknades ”sonen” och mannens dotter som hans barn.
Ett år senare – år 2012 – vände sig dottern till Attunda tingsrätt och begärde att faderskap skulle hävas när det gällde hennes ”bror”. Hon begärde också att tingsrätten skulle förordna om blodundersökning eller liknande för att med hjälp av DNA kunna bevisa hur det i själva verket förhöll sig.
”Kränkt privatliv enligt Europakonventionen”
Sonen, å sin sida, begärde i första hand att hans systers talan skulle avvisas. Han motsatte sig även i övrigt hennes påståenden och hänvisade både till att förutsättningarna i föräldrabalken inte var uppfyllda och till att en DNA-undersökning skulle strida mot rätten till privatliv enligt Europakonventionen.
Både tingsrätten och hovrätten gick på systerns linje när det gällde DNA-testet och HD tog inte upp fallet. Mannen tvingades därför till ett DNA-test. Han var då 63 år gammal.
Svaret från Rättsmedicinalverket visade nyligen att han och ”systern” med största sannolikhet inte har samma far och alltså inte är halvsyskon. Rättsmedicinalverket skriver i sitt svar till tingsrätten:
”Resultatet av undersökningen talar emot att X (mannen) och Y (kvinnan) har samma far. Sannolikheten för att de har samma far är beräknad till 0,1 procent och jämför hypotesen att X och Y har samme far med att X och Y har olika, sinsemellan, obesläktade fäder. Beräkningarna är utförda med svenska genfrekvenser.”
Dom i målet har ännu inte meddelats från Attunda tingsrätt men tid för huvudförhandling är planerad till i höst.
Skadeståndsanspråket
Mannen har dock, via advokat, vänt sig till staten genom justitiekanslern och begärt 30 000 kronor i ideellt skadestånd. Mannens motivering redovisas i JK:s beslut:
”Att under dessa omständigheter behöva gå igenom en rättsprocess som kan innebära att han anses faderslös utgör en kränkning av rätten till privatliv. I såväl domstolarnas rättstillämpning som i lagstiftningen har inte en tillräcklig avvägning gjorts av de motstående intressen som är för handen. Han har ett starkt och skyddsvärt intresse av att hålla fast sin rättsliga status som barn till X.”
JK fortsätter sin redovisning av mannens grunder:
”Att utsättas för DNA-prov för fastställande av vem som är ens far är ett integritetsintrång. Att vid 60 års ålder mot sin vilja behöva utsättas för detta för att ett syskon ifrågasätter ens börd är en kränkning av integriteten som framstår som oproportionell i förhållande till syskonets ekonomiska intresse av att inte få konkurrens om ett arv. Detta särskilt när fadern inte har ifrågasatt sitt faderskap, trots vetskap om det i 60 års tid, utan agerat som att han var far.”
Motstående intressen
Justitiekansler Anna Skarhed anser dock inte att mannens rättigheter enligt Europakonventionens artikel 8, som berör rätten till privatliv, har åsidosatts varken av domstolarna eller av lagstiftaren.
JK påpekar att Europadomstolen har lagt vikt vid att det görs en avvägning mellan de motstående intressen som kan finnas när det gäller möjligheten att väcka talan i faderskapsfrågor. Hon anser att en sådan avvägning både finns i föräldrabalken och har gjorts av domstolarna i fallet.
JK skriver i sitt beslut:
”Fadern, Z, är avliden och domstolsprövningen – inklusive undersökningen rörande ärftliga egenskaper – har betydelse för rätten till arv efter honom. Av bouppteckningen framgår att kvarlåtenskapen inte är obetydlig. Paragrafen skyddar emellertid inte enbart rätten till arv eftersom talerätten inte är baserad på att det finns något att ärva i det enskilda fallet. Målet har också betydelse för frågan om två nu levande personer är syskon med varandra. Vidare går det inte att komma ifrån att intresset av att hålla fast vid ett eventuellt materiellt felaktigt faderskap i regel borde vara mindre när fadern, som här, är avliden.”
”Bred bedömningsmarginal”
Bestämmelsen som reglerar rätten att väcka talan i frågor om faderskap och dess tillämpning i målet mot mannen anses därför vara proportionerlig på sådant sätt som krävs enligt Europakonventionen anser JK.
JK skriver:
”Det bör särskilt framhållas att staterna i fall som dessa – som innefattar svåra och känsliga avvägningar mellan olika personers konventionsrättigheter – har en bred bedömningsmarginal när det gäller att vidta integritetsinskränkande åtgärder av nu aktuellt slag.”
Foto: Maja Suslin / TT
