Den nju avlidne mannen drabbades vid två tillfällen under 2011 av stroke och hans sjukdomstillstånd ledde till att tingsrätten förordnade en förvaltare för honom.
Efter en tid ansåg mannen att han var så pass klar att han inte längre var i behov av förvaltare och han kontaktade därför advokaten i syfte att upphäva förvaltarskapet och få ordning på de affärer som fanns i hans företag.
Mannen utlovade betalning till advokaten så snart förvaltarskapet upphörde men dog innan tingsrätten hade hunnit fatta beslut i frågan. Advokaten utförde då också en så kallad släktskapsutredning.
Begärde betalning från dödsboet
Eftersom advokaten inte fick betalt för det arbete han hade utfört riktade han sitt ersättningsanspråk på drygt 36 000 kronor mot mannens dödsbo.
Dödsboet bestred dock betalningsansvar eftersom mannen enligt dödsboet inte hade haft så kallad rättskapacitet eller fått förvaltarens samtycke och därmed inte kunde ha ingått något giltigt avtal med advokaten.
Dödsboet hävdade dessutom att nyttan av det arbete som advokaten hade utfört aldrig hade förverkligats.
Advokaten stämde dödsboet vid Falu tingsrätt och begärde att dödsboet skulle betala för hans arbete eftersom mannen, enligt advokaten, hade varit så pass ”klar och redig” att han skulle anses ha haft rättskapacitet.
Tingsrätten gick dock på dödsboets linje och menade att mannen inte hade haft rättskapacitet och att advokaten inte i tillräcklig mån hade försäkrat sig om att samtycke från mannens förvaltare fanns.
När det gällde nyttan kunde det inte anses bevisat att advokatens arbete verkligen kommit mannen och dödsboet till nytta. En ”hypotetisk nytta” kunde enligt tingsrätten inte anses som tillräcklig.
Advokaten överklagade till Svea hovrätt som fastställer nu tingsrättens dom.
Enligt hovrätten skulle dödsboet i och för sig ha kunnat bli betalningsskyldigt trots att den avlidne mannen inte hade haft rättskapacitet – men bara om advokatens arbete hade varit till nytta för dödsboet.
När det gäller arbetet konstaterar hovrätten – när det gäller mannens företag – ”att uppgifterna om vilket arbete som utförts är vaga och redan därigenom har A (advokaten) inte visat att detta arbete varit till nytta”.
”Någon nytta inte visad”
När det gäller frågan om att upphäva förvaltarskapet konstaterar hovrätten att mannens förvaltare redan i mars 2012 hade väckt den frågan hos tingsrätten. Hovrätten skriver:
”A hade kunnat bli rättegångsbiträde i ärendet och då fått ersättning av allmänna medel. M (mannen) avled emellertid innan frågan om upphörande kunde prövas av tingsrätten. Det är därför svårt att bedöma nyttan av det arbete som A har utfört och han har alltså inte heller i denna del visat nyttan av sitt arbete.”
När det slutligen gäller släktskapsutredningarna skriver hovrätten:
”Efter M:s bortgång hämtade A in två släktutredningar i syfte att göra bouppteckningen. Det har framgått att makarna X (goda vänner) hade bett honom att göra bouppteckningen men att M i sin tur muntligen bett dem att ordna så att A skulle sköta bl.a. detta. Det är i och för sig möjligt för en person att före sin bortgång utse den person som ska göra bouppteckningen och detta kan förmedlas på sätt som skett i detta fall. Men M har inte haft den möjligheten då han hade förvaltare och A har inte försäkrat sig om förvaltarens samtycke.”
Hovrätten fortsätter.
”Frågan är då om släktutredningarna varit till nytta för dödsboet. Det är klarlagt att A skickade utredningarna till boutredningsmannen och den typen av uppgifter kan naturligtvis vara av värde när en boutredning och en bouppteckning ska göras. Det är dock inte utrett vilken mer konkret nytta som dödsboet har haft av släktutredningama, t.ex. kan uppgifterna ha kommit dödsboet till del på annat sätt. Det hade varit möjligt att i tingsrätten höra boutredningsmannen om detta. A har därmed inte visat att dödsboet haft nytta av släkrutredningarna.”
Sammantaget anser hovrätten att advokaten inte har lyckats visa att hans arbetet har medfört någon nytta för mannen eller dödsboet.
Foto: Bertil Ericson/TT
