Två före detta makar ägde med hälften var en sommarhusfastighet i Båstads kommun och en bostadsrätt i Stockholm.
Bostadsrättsköpet hade finansierats med banklån, som mannen hade löst år 2011. Samma år hade mannen upprättat ett gåvobrev där det föreskrevs att frun skulle erhålla mannens hälft av bostadsrätten.
När paret år 2012 skilde sig påstod mannen att de före skilsmässan hade avtalat om att frun, i utbyte mot att hon skulle erhålla hela bostadsrätten, skulle överlåta sin del av sommarhuset vederlagsfritt till mannen.
Frun hade upprättat ett testamente som stadgade att mannen vid hennes död skulle ärva hennes hälft av sommarhuset, men eftersom mannen ansåg att frun inte hade uppfyllt sin del av överenskommelsen yrkade han bättre rätt till hälften av bostadsrätten. Frun bestred dock att de hade avtalat om att hon skulle överlåta sin del av sommarhuset till mannen.
Stockholms tingsrätt konstaterade inledningsvis att mannen hade bevisbördan för att ett avtal med det påstådda innehållet hade slutits. Det fanns dock ingen skriftlig version av avtalet.
Mannen påstod att överlåtelsen av sommarhuset inte hade reglerats i samband med gåvobrevet för bostadsrätten eftersom frun hade motsatt sig detta och de hade inväntat registreringen av ett äktenskapsförord.
Tingsrätten fann dock inte förklaringen till varför det saknades en gåvohandling för sommarhuset tillräcklig, speciellt eftersom äktenskapsförordet angav huset som enskild egendom. Domstolen ansåg inte att mannen hade lyckats bevisa existensen av avtalet och hans talan ogillades därför.
Svea hovrätt instämde senare i uppfattningen att mannen inte hade lyckats visa att avtalet faktiskt hade slutits och underinstansens dom fastställdes.
Mannen överklagade igen till Högsta domstolen som nu beslutar att inte meddela prövningstillstånd i målet. Hovrättens avgörande står därför fast.
Foto: Mats Andersson / TT
