År 2005 placerades en då tolvårig pojke i särskola, efter ett beslut av Trelleborgs kommun.
Beslutet att pojken skulle placeras i särskola hade föregåtts av en psykologisk utredning och pojken hade diagnostiserats som lätt utvecklingsstörd. Diagnosen var en förutsättning för mottagande av barn i särskolan enligt den då gällande försöksverksamhetslagen.
Sju år senare genomgick pojken, som numera är en vuxen man, ett nytt psykologtest på eget initiativ. Testresultatet visade att han hade feldiagnostiserats och inte alls var lätt utvecklingsstörd. Kommunen skrev därför ut honom från särskolan.
Mannen väckte senare talan mot Trelleborgs kommun och krävde skadestånd för ren förmögenhetsskada på grund av fel och försummelse vid myndighetsutövning. Kommunen bestred dock käromålet.
Ystads tingsrätt konstaterar nu att kommunen vid beslutstillfället har haft tillräckligt underlag att placera honom i särskola genom den utredning som har funnits att tillgå – trots att beslutet i efterhand har visat sig vara felaktigt.
Tingsrätten menar att även om slutsatsen kan te sig märklig måste kommunens agerande bedömas utifrån det utredningsunderlag som kommunen vid tidpunkten hade tillgång till. Enligt rätten är det inte visat att Trelleborgs kommun har gjort sig skyldig till skadeståndsgrundande oaktsamhet eller försumlighet och mannens talan ogillas därför.
Foto: Jessica Gow / TT
