En kvinna anmälde i juli 2012 till polisen att hennes syster olovligen hade gjort kontantuttag från deras fars bankkonto.
Åklagaren kommunicerade sedan utredningsåtgärder till polisen både i september 2012 och i maj 2013. Åklagaren skickade därefter påminnelser till polisen bland annat i augusti och december 2013, samt i januari 2014. Påminnelserna besvarades inte av polisen.
I mars 2014 skickade åklagarkammaren en skrivelse till polisen där det påpekades att ärendet inte verkade bedrivas med tillräcklig skyndsamhet.
Förundersökningen lades sedan ned i september 2014 eftersom gärningen då var preskriberad.
Kvinnan begärde skadestånd av staten och menade att staten hade varit försumlig i hanteringen av hennes ärende. Justitiekanslern anser dock att brottsutredningen inte har präglats av någon sådan oförsvarligt långsam arbetstakt eller sådana dröjsmål som är att betrakta som fel eller försummelse i skadeståndslagens mening.
JK bedömer inte heller att kvinnans rätt till domstolsprövning enligt Europakonventionen har åsidosatts.
Att åtalspreskription har inträtt innebär inte att möjligheten att väcka talan om skadestånd bortfaller. JK konstaterar att även om det framstår som mer besvärligt att själv väcka skadeståndstalan än att handlägga ett enskilt anspråk tillsammans med åtalet innebär det inte att kvinnans möjlighet att få ett skadeståndsanspråk prövat i domstol har blivit illusorisk.
Sammanfattningsvis beslutar JK att kvinnans anspråk ska avslås.
Foto: Fredrik Sandberg / TT
