Polismannen slet, enligt åtalet, ut en fortkörare ur bilen, och satte sig på honom med ett knä i nacken, samtidigt som han sprayade honom med oc-spray.
När mannen sedan fördes till sjukhus för provtagning misshandlades han, enligt åtalet, igen när polismannen tryckte ner den handfängselbelagda mannen på golvet.
Nu har polismannen dömts, och kommer enligt Polisens personalansvarsnämnd att förlora jobbet.
Brottet bedöms allvarligare eftersom han utnyttjat sin ställning som polis – samtidigt slipper han fängelse eftersom han förlorar sitt jobb som polis.
Det var i början på januari i år som en patrull stoppade en bil i Västerås. Bilen hade kört för fort, och enligt patrullen misstänkte de föraren för drograttfylla – men det skulle senare visa sig att han inte var påverkad av några substanser.
Polismannen uppger att mannen, efter att ha varit ”uppkäftig” försökte ta sig ur bilen, och sedan gjorde kraftigt motstånd, och att en ”brottningsmatch” uppstod.
– Det motstånd N.N gjorde mot patrullen är det värsta motstånd jag upplevt under tiden jag arbetat som polis, berättade de åtalade polisen i förhör.
Men bilförarens version är en helt annan, enligt den så uppträdde polismannen otrevligt från början och fråga flera gånger: ”Vad är ditt problem, varför spelar du pajas?”
När han fått sätta sig i bilen igen slog, enligt mannen, polismannen igen dörren ”väldigt hårt”, varpå mannen öppnade och frågade polismannen ”vad han höll på med”.
Skadestånd i anledning av brott – tankar och tips
Skadeståndstalan blir ofta styvmoderligt behandlad när den förs inom ramen för en brottmålsprocess. Den del av huvudförhandlingen som ägnas åt det enskilda anspråket är liten och den argumentation som förs sparsmakad, trots att skadeståndet kan vara det viktigaste i vissa mål. Det menar Erik Holm och Solveig Sörlien, som mot bakgrund av praxis ger sin syn på frågor rörande bland annat grunden för talan samt bevisbörda och beviskrav som kan vara bra att fundera kring när skadeståndstalan förs i samband med åtal för brott.
Vittnen
Polismannen rusade då mot mannens bilddörr och slet ur honom ur bilen. Mannen säger i förhör att han fick panik och han skrek på hjälp och frågade poliserna vad de gjorde. Han säger att han stretade emot men inte gjorde motstånd utan bara ville veta vad som hände. Mannens version får stöd av hans flickvän som satt i bilen.
Också polismannens kollega ger en liknande beskrivning:
”Vi beger oss tillbaks till vårt fordon, då öppnar föraren dörren och säger någonting och då vänder sig kollegan och går tillbaka mot fordonet och börjar rycka i föraren. Jag vet inte varför kollegan gör som han gör. Om han har någon anledning till detta eller om jag missat något när jag stått på passagerarsidan.”
Mannen berättar i förhöret att de satte på honom handfängsel och att han fick ligga med ansiktet i en ispöl i närmare tio minuter.
Han fördes sedan till sjukhuset, för provtagning. Där, säger mannen, tog den nu åtalade polismannen ut honom ur bilen och tryckte ner hans rygg så han får gå framåtböjd med handfängsel och till slut ramlar för att det är svårt att gå. Den åtalade polisen tryckte sitt knä i mannens nacke då han ligger på marken.
Kroppskamera
Detta händelseförlopp fastnade på den åtalade polismannens kroppskamera, till skillnad från den föregående händelsen.
På filmen hörs bilföraren flera gånger beklaga sig; ”Snälla, snälla, aj , hjälp” och ””jag gör vad ni vill”. Den åtalade polismannen hörs säga: ”böj ditt jävla huvud ner”.
Listan på de skador mannen ådrog sig är lång:
• Spridda hudavskrapningar uppe på hjässan, till höger och till vänster i ansiktet och blåmärken i anslutning till det högra ögat. Misstänkt blåmärke nedom det vänstra ögat.
•Blåmärken på de båda ytteröronen, främst det högra.
• Ytliga hudrispor/hudavskrapningar på halsen och nackens högra
sidoomfång.
• Hudavskrapningar och blåmärke i anslutning till höger armbåge.
• Blåmärken på framsidan av vänster överarm.
• Rodnade ställvis strimformade, tvärställda märken på båda handlederna.
• Blåmärken på höger knä och högra vadens utsida.
Åtalades för misshandel
Polismannen åtalades för misshandel, alternativt tjänstefel. Polisens personalansvarsnämnd skrev till tingsrätten:
”Personalansvarsnämnden gör därvid bedömningen att N.N kommer att skiljas från sin anställning om han döms för misshandel som inte är ringa. Skulle han däremot dömas för misshandel som är ringa eller för tjänstefel kommer så inte att ske.”
Döms
Nu har tingsrätten meddelat sin dom, och polismannen döms för misshandel av normalgraden, till villkorlig dom och samhällstjänst i 50 timmar.
Tingsrätten skriver att det: ”Baserat på den av åklagaren åberopade bevisningen framstår det som ställt utom rimligt tvivel att det har gått till på det sätt som åklagaren har gjort gällande och N.N har berättat, att han därigenom fick de skador som åklagaren har påstått och att polismannen ska dömas för de gärningar som åklagaren har påstått.”
De konstaterar att polismannens invändning om rätt till nödvärn saknar grund, och inte heller har han, i egenskap av polisman, haft laglig grund att använda våld.
Tingsrätten skriver att ”det samlade straffvärdet för gärningarna kan, med beaktande av Tden dömdes utnyttjande av sin ställning som polis, uppskattas till fängelse fyra månader”, men eftersom han kommer förlora jobbet, och är tidigare ostraffad, sätt det ned till villkorlig dom och samhällstjänst.
