Den 32-årige polismannen åtalades för tjänstefel efter ett ingripande på en restaurang i centrala Stockholm i slutet av år 2013. Han hade då under tjänstgöring inom den så kallade Krogkommissionen fattat misstankar om att en kroggäst skulle vara narkotikapåverkad – misstankar som enligt åklagaren i vart fall inte nådde upp till ”skälig misstanke”.
Enligt åtalet hade gästen blivit intagen på toaletten och där blivit lyst i näsborrarna med en ficklampa. Polisen skulle också ha tagit in honom i ett toalettbås och bett honom drar ned byxorna och kalsongerna för att se om han hade någon narkotika uppstoppad mellan skinkorna.
Efter att polisen hade talat med sin gruppchef i telefon fick gästen dessutom genomföra ett urinprov.
Kroggästen helt nykter
Utöver detta hade polisen kontrollerat gästens väska som förvarades i den bevakade garderoben.
Någon narkotika påträffades dock inte. Det urinprov som togs visade dessutom att kroggästen var helt nykter och utan spår av narkotika.
Polismannen bekräftade att han hade undersökt kroggästens kläder, plånbok och väska. Han hade också uppmanat kroggästen att dra ned byxorna men detta hade skett i syfte att kontrollera så att han inte hade någonting att förvanska ett urinprov med - någonting som enligt polismannen förekommer bland missbrukare i krogmiljö.
Polisen hade fått tips om narkotika på den aktuella restaurangen och kroggästen hade enligt polisens egen bedömning uppvisat tecken på att ha använt narkotika. Kroggästen hade därför delgivits misstanke om ringa narkotikabrott innan han utsattes för polisens tvångsmedel.
”Nervös och torr i munnen”
Tingsrätten konstaterade att en grundläggande förutsättning för att få vidta dessa tvångsåtgärder är att mannen var skäligen misstänkt for till exempel ringa narkotikabrott.
Tingsrätten skrev i sina domskäl:
”Justitieombudsmannen har i ett flertal fall uttalat att för att en person ska anses skäligen misstänkt för ett brott krävs att det föreligger konkreta omständigheter som med viss styrka pekar på att den misstänkte har begått den gärning som misstanken avser.”
Tingsrätten fortsatte:
”X (den åtalade polismannen) har i krogmiljö, utifrån sin kunskap och erfarenhet, sett tecken som enligt hans uppfattning indikerat att MÄ (den då misstänkte mannen) använt narkotika. Han uppfattade således att MÄ var nervös och torr i munnen, hade stora pupiller, darrade samt var spänd i käkarna. Vidare uppfattade X att MÄ var undvikande samt att han hälsade på en person som sedan tidigare var känd i narkotikasammanhang.”
Tingsrätten bedömde att det därmed hade förelegat skälig misstanke om ringa narkotikabrott och att det därför inte hade varit fel att lysa i kroggästens näsa och undersöka hans kläder och plånbok. Tingsrätten godtog också polismannens uppgifter om varför kroggästen hade fått dra ned sina byxor och åtalet föll därför även i denna del.
Ingen fara i dröjsmål
Någon fara i dröjsmål kunde enligt tingsrätten inte sägas ha förelegat när det gällde väskan, eftersom den fanns i garderoben och kroggästen stod under polisens uppsikt. Beslut från förundersökningsledaren borde därför ha inhämtats – men detta bedömningsfel från polismannens sida var enligt tingsrätten inte så allvarligt att polismannen kunde hållas ansvarig för tjänstefel.
Polismannen friades därför av tingsrätten. En nämndeman var dock skiljaktig och ansåg att polismannen skulle dömas för tjänstefel när det gällde ”byxkontrollen” som enligt nämndemannen hade inneburit en allvarlig integritetskränkning.
Domen överklagades till Svea hovrätt som understryker att polismannens protokollförning från ingripandet i och för sig har varit bristfällig eftersom det inte ens framgår att någon kroppsvisitation har genomförts. Detta är någonting som polismannen självmant har försökt rätta till i efterhand men som inte har tillåtits eftersom en tjänstefelsanmälan då hade inkommit.
Enligt hovrätten utgör inte den bristfälliga protokollföringen en sådan oaktsamhet som krävs för tjänstefelsansvar.
I övrigt instämmer hovrätten i tingsrättens bedömning och friar polismannen helt.
Foto: Toby Talbot/TT
