Datalagringsdirektivet infördes i Sverige 2012. Reglerna innebär att tele- och dataoperatörer måste spara uppgifter från sina användare i minst sex månader.
Den utredning som gjorts av lagen har haft i uppdrag att föreslå ändringar för att stärka skyddet för den personliga integriteten och utvärdera hur lagen tillämpats i de brottsbekämpande myndigheternas underrättelseverksamhet.
Utredningen skulle också ge förslag på hur säkerhetspolisens, SÄPO:s, särskilda behov av informationshämtning skulle kunna tillgodoses.
Advokatsamfundet kritiserar nu i sitt remissyttrande betänkandet ”Datalagring och integritet” på flera punkter.
”Strider mot EU-rätten”
Samfundet anser att reglerna går längre än vad som angavs i EU:s datalagringsdirektiv och att de därmed strider mot Europakonventionen och Rättighetsstadgan.
Som stöd lutar sig Advokatsamfundet på att EU-domstolen i en dom från 2014 slog fast att direktivet inte uppfyller proportionalitetsprincipen om skydd för just de mänskliga rättigheterna och friheterna i Europakonventionen samt Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.
Syftet med datalagringsdirektivet, skriver Advokatsamfundet, var att lagrade uppgifter bara skulle användas i insatser mot särskilt allvarlig brottslighet så som till exempel terrorism. Men de svenska reglerna möjliggör att uppgifterna också används vid annan brottslighet och som hemlig övervakning av elektronisk kommunikation för brott som kan ge lägst sex månaders fängelse.
”Brottsbekämpning framför integritet”
”Datalagringsutredningens avvägningar har enligt Advokatsamfundets uppfattning skett med en så stor tyngdpunkt i intresset att bekämpa brottsligheten och upprätthålla den allmänna säkerheten att utredningen närmast framstår som en partsinlaga för de polisiära intressena.”
Enligt samfundet har utredningen haft ett begränsat intresse av den personliga integriteten och av hur allmänheten upplever övervakningen.
”Illa underbyggt”
Dessutom pekar Advokatsamfundet på avsaknaden av statistikuppgifter om ökad uppklaring av brott eller hur brott har kunnat förhindras.
”Avsaknaden av sådant underlag kan ju rentav anses tala emot att datalagringen har den nytta som påstås. Om intresset i att lagra trafikuppgifterna nu är så starkt, är det enligt Advokatsamfundets uppfattning ett rimligt krav att ett sådant underlag presenteras. I stället för att ta fram ett sådant underlag har Datalagringsutredningen nöjt sig med vad som snarare verkar vara myndigheternas blotta påståenden om nyttan med datalagringen.”
Advokatsamfundet anser att utredningen inte har kunnat visa på tillräcklig nytta av de lagrade uppgifterna eller på att proportionalitetsprincipen uppfylls.
”Förtroendetapp hos allmänheten”
Risken är, enligt samfundet, att datalagringen kan komma att motverka sitt syfte om de enskilda upplever sig som ständigt övervakade och därigenom tappar förtroendet för myndigheterna.
”Konsekvenserna kan bli att allmänheten i allt högre grad upplever leverantörerna, näten och tjänsterna som redskap för myndigheternas övervakning, där detta påverkar användandet av näten och tjänsterna på sätt som inte är önskvärt, t.ex. så att enskilda avstår från att använda dem.”
Foto: Mark Lennihan/AP/TT
