Det blir ingen ersättning för den 40-årige man som suttit frihetsberövad i 220 dagar för att sedan frikännas från den åtalspunkt som häktningsbeslutet grundats på.
Detta då hans eget handlande anses ha lett till att brottsutredande myndigheter kom att rikta misstankarna mot honom.
Det handlar om en 40-årig man som misstänktes, och åtalades, för mordförsök i Landskrona år 2015. Han satt häktat i 220 dagar och kom senare att dömas till två månaders fängelse. Straffet avsåg dock inte det brott han suttit häktad för.
Av tingsrättens dom framgick att 40-åringen färdats i samma bil som sina medmisstänkta bröder vid det aktuella tillfället samt att det inte kunde uteslutas att han, först i samband med skottlossningen, insåg att hans bröder hade för avsikt att skjuta en viss målsägande. Efter själva skottlossningen åkte 40-åringen från platsen tillsammans med sina bröder och kort efter skotten avlossats ringde han även en person och sa ”plocka undan plocka undan, han där blev träffad, skynda på”. 40-åringen visste vem skotten riktades mot – men hade suttit i bilens baksäte och haft en ”passiv roll”. Han ansågs därför inte ha stärkt bröderna i sin avsikt att döda.
”Försatts i oönskad situation”
Efter den frikännande domen vände han sig till Justitiekanslern och ansökte om ersättning enligt frihetsberövandelagen med 130 000 kronor. Parterna är överens om att 40-åringen har rätt till den summan, men JK har yrkat att ersättningen ska jämkas till noll då hans eget beteende föranledde beslutet att frihetsberöva honom samt att han försökte undanröja bevis och på annat sätt försvåra utredningen.
Mannen anförde i motsats till detta att ingen jämkning skulle ske då ingen av omständigheterna är jämkningsgrundande. Han pekade bland annat på att det förutsätts att den enskildes eget beteende eller handlande ”varit avgörande för beslutet att ingripa” mot denne. Enligt 40-åringen var det inte klarlagt att de omständigheter JK pekat på varit avgörande för beslutet att ingripa mot honom. Istället hävdade han att han ”försatts i en helt och hållet oönskad situation” och ofrivilligt hamnade på en brottsplats. Frihetsberövandet skedde, enligt 40-åringen, på grund av hans relationer till de medmisstänkta och den plats han befunnit sig på.
Frihetsberövandet självförvållat
Stockholms tingsrätt konstaterade att mannen inte ens gjort gällande att han på något sätt försökte förhindra att han fördes bort i bilen från brottsplatsen. Vidare konstaterade domstolen att det inte kan ses som ett ”passivt agerande” att välja att sitta kvar i bilen som lämnade brottsplatsen tillsammans med skytten. Enligt tingsrätten kan häktningspromemorian i målet inte heller tolkas på annat sätt än att hans sätt att lämna brottsplatsen ”utgjorde ett starkt skäl” till misstanken om att han deltagit i skjutningen. Enligt tingsrätten ansågs det visat att det var 40-åringens eget handlande som ensam eller i föreningen med hans agerande i övrigt efter skjutningen enligt nedan, föranledde beslutet att frihetsberövad honom.
Vidare konstaterade tingsrätten att 40-åringen inte heller motsatt sig påståendet att han ringt en av sina bröder och uppmanat denna att stänga av sina telefoner, vilket också var känt vid tiden för frihetsberövandet. Även detta innebar, enligt tingsrätten, att det var hans eget handlande som ensam eller i föreningen med hans agerande i övrigt efter skjutningen föranledde beslutet att frihetsberöva honom.
Vid en sammantagen bedömning ansåg tingsrätten att staten, även vid en restriktiv tillämpning, hade bevisat att det förelåg förutsättningar för att ersättningen ska jämkas till 0 kronor.
40-åringen överklagade beslutet till hovrätten – som nu beslutat att inte meddela prövningstillstånd.
