Förslaget till ny tullag är tänkt att bland annat ersätta den gamla tullagen. Syftet är att anpassa den svenska tullagstiftningen till EU-rätten.
Ett tillägg till lagförslaget tar också upp möjligheten för individer att föra så kallad dröjsmålstalan mot Tullverket. Detta skulle vara aktuellt om Tullverket dröjer med att ta beslut inom viss tid – tidsfristerna finns med i den EU-förordning som bakom lagförslaget.
Det JK nu har fokuserat på har varit just denna del av lagförslaget som syftar till att snabba på och effektivisera handläggningen hos tullmyndigheter.
Tullverkets dröjsmål
JK välkomnar i och för sig tillägget till förslaget – ”ett förslag i den riktning som nu föreslås måste läggas för att uppnå det resultat som EU:s lagstiftare kommit fram till” – men är kritisk på en rad punkter.
En punkt handlar bland annat om hur ärenden som enligt förslaget “anses ha avslagits” till följd av Tullverkets dröjsmål ska handläggas i förvaltningsdomstol. JK skriver att förvaltningsdomstolen i praktiken blir första instans att handlägga ärendet eftersom det på grund av Tullverkets långsamhet aldrig prövas i sak.
JK frågar sig om alla ärenden ska handläggas på detta sätt. Är det lämpligt? Kommer det krävas att domstolen begär yttranden från myndigheten?
”Kommer förslaget i så fall kommer leda till några tidsvinste?“.
”Kan Tullen klara kravet?”
JK påpekar också att förslaget inte säger något om Tullverkets handläggningstider följer EU-förordningens tidsramar.
“Kan det förväntas att dröjsmålstalan blir vanligt förekommande eller användas i undantagsfall?“, skriver JK.
“Utan en sådan analys är det svårt att skaffa sig en bild av om rättsmedlets användbarhet.“
Lagförslaget nämner heller inte några skäl till varför Tullverket skulle vara skyldig att fatta beslut inom en månad efter att förvaltningsdomstol kommit fram till att ärendet tagit onödigt lång tid.
“I vilken mån Tullverket kan förväntas klara kravet besvaras inte av promemorian.“
Foto: JK
