Det är inte oproportionerligt att besluta om fortsatt förvar av en utlänning som dömts för allvarliga brott.
Det konstaterar Migrationsöverdomstolen och slår fast att mannen, som ”systematiskt” vägrar medverka till att utvisningsbeslutet verkställs, ska bli kvar i förvar – trots att han suttit där sedan januari 2019.
Mannen dömdes till ett år och nio månades fängelse samt utvisning. Enligt domen är han också förbjuden att återvända till Sverige under tio år. Den 11 januari 2019 togs han i förvar i syfte att förbereda och genomföra verkställigheten av utvisningsbeslutet.
Den 10 juni i år fattade Polisen beslut om fortsatt förvar av mannen mot bakgrund av risken för fortsatt brottslighet samt att han skulle avvika, hålla sig undan eller på annat sätt hindra verkställigheten. Detta beslut överklagades av mannen – som istället yrkade att han skulle sättas på fri fot. Överklagandet avslogs dock av förvaltningsrätten som ansåg att det fanns grund och synnerliga skäl för fortsatt förvar. Enligt domstolen stod beslutet i rimlig proportion till den frihetsinskränkning som fortsatt förvar innebar.
”Utsiktslöst” enligt ombudet
I sitt överklagande pekade mannens ombud på att fortsatt förvar skulle strida mot EKMR och anförde att frihetsberövande pågått ”under orimligt lång tid”. Enligt ombudet är det ”utsiktslöst” att utvisningen ska kunna verkställas – och han riktade kritik mot, vad han ansåg, var inaktivt arbete från Polisens sida när det gällde att få en accept från myndigheterna i mannens hemland.
Polisen anförde å andra sidan att man visst arbetat aktivt för att verkställa utvisningsbeslutet och pekade på att mannen flera gånger erbjudits samtal med sitt hemlands myndigheter. De pekade också på att en resa bokats av eftersom mannen vägrat ta ett PCR-test. Vidare anförde Polisen att man därefter ”regelbundet” hört sig för om mannens inställning till att återvända samt att detta är ett prioriterat ärende för den europeiske sambandsman som jobbar med detta.
Proportionerligt med fortsatt förvar
Nu står det klart att Migrationsöverdomstolen går på Polisens linje och avslår mannens överklagande. Domstolen finner ingen anledning att ifrågasätta myndighetens uppgifter om sitt arbete med ärendet och konstaterar att de åtgärder som vidtagits framstår som relevanta. Enligt domstolen bedrivs ett aktivt verkställighetsarbete och kontakter och samarbete sker löpande med aktörer i det mottagande landet. Polisen har också fått konkreta resultat i form av en accept. Även om denna inte ledde till en utvisning är det, enligt domstolen, inte ”utsiktslöst” att kunna verkställa utvisningen inom en överskådlig tid.
Migrationsöverdomstolen understryker också att det långa frihetsberövandet ”ska ses i ljuset av att det rör en utlänning som begått allvarliga och upprepade brott med risk för återfall och som systematiskt vägrar att medverka till att utvisningsbeslutet verkställs”. Enligt domstolen är åtgärden inte oproportionerlig i förhållande till syftet – och det finns alltså synnerliga skäl för fortsatt sådant.
