Trots frågor från tingsrätten höll åklagaren fast vid att ingen annan rubricering än stöld skulle prövas.
Nu frikänns en åtalad polisman – trots att åklagaren anses ha bevisat att det som han gjort gällande i gärningsbeskrivningen har inträffat.
Agerandet faller nämligen inte inom ramen för stöld.
Tidigare i år kunde Dagens Juridik rapportera hur en polisman åtalats för stölder som skett i samband med hans extrajobb på IKEA. Enligt åtalet påstods polismannen ha återlämnat varor som andra kunder köpt och sedan glömt kvar i anslutning till varuhuset – i syfte att tjäna pengar.
Åklagarens bevisning i målet har byggt på vittnesmål från polismannens kollega samt återköpen som sådana. I rätten vittnade en kollega om att polismannen berättat att han ”tog hand om” varor som kunder glömt i kundvagnar på parkeringsplatsen, gjorde återköp på dessa och på så sätt fick tillgodokvitton i butiken. Polismannen hade berättat för kollegan att man inte behövde något kvitto för att göra återköp och att han kunde få upp till 10 000 kronor på ett år på detta sätt. Enligt kollegans uppfattning legitimerade polismannen sitt agerande genom att berätta att han, som anställd genom ett bemanningsföretag, inte fick del av IKEA:s årliga bonussystem.
Tror inte på polismannens version
Polismannen själv har nekat till anklagelserna och hävdat att återköpen gjorts med varor som han eller närstående köpt.
Tingsrätten konstaterar dock att ingenting talar för att han skulle ha hittat på det han sagt till sina kollegor och pekar samtidigt på att han i förhör inte velat kommentera varför han sagt som han gjort. Vidare konstateras att han i förhören inte heller nämnt något om att han gjort återköp av egeninköpta varor. Enligt tingsrätten fäster man ingen vikt vid polismannens uppgift om att han var stressad och mådde dåligt vid förhöret då han är en ”erfaren polis och borde rimligen inte haft svårt att lämna en sådan central uppgift om den varit sann”.
Domstolen pekar också på de varor som lämnats tillbaka och konstaterar att det rört sig om ”en stor mängd varor av mycket varierande slag, allt från mattor till gångjärn, lister, beslag och skohorn” – vilket tingsrätten inte anser ge bilden av varor som en och samma person köpt och sedan lämnat tillbaka. Detta talar istället starkt för att det rör sig om varor som upphittats på det sätt som polismannen själv uppgett för sina kollegor. Sammantaget anser tingsrätten därför att åklagaren bevisat att polismannen gjort sig skyldig till det agerande som påstått.
Friades – efter åklagarmiss
Frågan för tingsrätten att pröva var dock om agerandet är att rubricera som stöld. I domen skriver tingsrätten att åklagaren, som genom att inte dyka upp fick huvudförhandlingen att skjutas upp en knapp vecka, på frågor från rätten gjort klart att ingen annan rubricering än stöld ska prövas.
Tingsrätten konstaterade därför att det måste röra sig om ett olovligt tagande av varorna. I detta fall har det dock ingått i polismannens arbetsuppgifter att ta hand om kvarglömda varor och sedan lämna tillbaka dessa. Det har alltså varit en skyldighet för honom att ta hand om varorna. Det polismannen inte haft rätt att göra har varit att ta hem de kvarglömda varorna.
Även om åklagaren påstått att polismannen gjort sig skyldig till olovligt tagande genom att han inte haft ”gott” syfte vid ögonblicket anser tingsrätten att den subjektiva sidan inte kan ”styra bedömningen av om de objektiva kraven för att ett visst brott ska föreligga eller ej är uppfyllda”. Bedömningen av gärningsmannens insikter och avsikter blir aktuella först när det står klart att ett brott har begåtts rent objektivt. Polismannen frikänns därför från åtalet om stöld.
Åklagaren överklagade
Kort efter den friande domen överklagades den av åklagaren som nu vill att hovrätten dömer polismannen för stöld alternativt olovligt förfogandet. I överklagandet skriver åklagaren att han fortsatt anser att ”ett i vanliga fall lovligt tagande kan vara olovligt” beroende på uppsåtet i samband med tagandet.
Han yrkar dock att polismannens ka dömas för olovligt förfogande i det fall hovrätten skulle dela tingsrättens bedömning.
