År 2008 ansökte ägarna till en fastighet om fastighetsreglering hos lantmäteriet. De begärde att ett vägservitut som belastade fastigheten till förmån för grannfastigheten skulle upphävas.
Lantmäteriet bedömde dock att det inte fanns förutsättningar för att upphäva servitutet.
Fastighetsägarna överklagade beslutet till Hovrätten för Västra Sverige, som 2011 upphävde servitutet och återförvisade ärendet till lantmäteriet för prövning av ersättningsfrågan.
I februari 2014 beslutade lantmäteriet att fastighetsägarna skulle ersätta grannen med 125 000 kronor.
Ny överklagan
Fastighetsägarna överklagade ersättningsbeslutet och begärde att det skulle upphävas. De hävdade att fastigheten hade förvärvats 1991 och att inskrivningsmyndigheten i Uddevalla då hade låtit den andra (den ”härskande”) grannfastigheten skriva in servitut om väg över deras mark – trots att en härskande fastighet enligt lag inte kan skriva in egen förmån.
Mark- och miljödomstolen vid Vänersborgs tingsrätt konstaterade att fastighetsägarna hade ansökt om tvångsvis upphävande av servitutsförmånen och att det inte fanns någon annan bilväg in till grannfastigheten sedan servitutet upphävts. Domstolen pekade också på att det längs vägen fanns en bergsrygg som måste sprängas för att anordna en ny utfart.
125 000 kronor
Lantmäteriets bedömning av ersättningen grundade sig på två offerter för att bygga infartsvägen – varav den ena angav 100 000 kronor och den andra 150 000 kronor. Mark- och miljödomstolen instämde därför i lantmäteriets bedömning om att en intrångsersättning om 125 000 kronor var skälig och avslog överklagandet.
Mark- och miljööverdomstolen gör nu samma bedömning när det gäller rätten till ersättning och ersättningens storlek.
Foto: Hasse Holmberg / TT
