Han är en av Sveriges mest kända poliser och dömdes i september för att ha snattat upprepade gånger i en Ica-butik.
Nu har han överklagat och medger visserligen att han passerar kassalinjen, men menar att han inte hade något uppsåt till brott.
– Min avsikt har varit att betala för varorna, skriver han i överklagandet till Hovrätten.
Polismannen, som ofta synts i media, åtalades för att vid sammanlagt sju tillfällen ha stulit tidningar, ost och bakplåtspapper i en ICA-butik.
Fem av stölderna skedde enligt åtalet förra sommaren, oststölden i oktober och till sist stölden av en tidning samt bakplåtspapper i januari i år.
Vid ett tillfälle konfronterade butikspersonalen polismannen efter att han passerat larmbågarna med en rulle bakplåtspapper och en tidning under armen. Han sa då att han glömt betala för dem.
Skadestånd i anledning av brott – tankar och tips
Skadeståndstalan blir ofta styvmoderligt behandlad när den förs inom ramen för en brottmålsprocess. Den del av huvudförhandlingen som ägnas åt det enskilda anspråket är liten och den argumentation som förs sparsmakad, trots att skadeståndet kan vara det viktigaste i vissa mål. Det menar Erik Holm och Solveig Sörlien, som mot bakgrund av praxis ger sin syn på frågor rörande bland annat grunden för talan samt bevisbörda och beviskrav som kan vara bra att fundera kring när skadeståndstalan förs i samband med åtal för brott.
Dömdes för fyra fall av ringa stöld
Mot sitt nekande dömdes polismannen i tingsrätten för fyra fall av ringa stöld, och friades för tre fall, av ringa stöld till penningböter om 1 500 kronor.
”Vid en sammantagen bedömning av de redovisade omständigheterna anser tingsrätten att (polismannens) invändning om bristande uppsåt är motbevisad”, skrev tingsrätten.
Överklagar
Nu har polismannen överklagat domen till Hovrätten. Han skriver att han ”vidgår att han passerat kassalinjen till scanningsområdet vid samtliga tillfällen utan att betala för varorna. Hans avsikt har dock vid samtliga tillfällen varit att betala för varorna.”
Han säger, vad gäller tidningarna, att de ”blippat” vid självscanningen och att han då utgått ifrån att de betalats, detsamma gäller osten. Polismannen menar att självscanningssystemet har förändrats, så att att ordningen för när betalkortet dras numera sker först i stället för sist. Det är därför han inte betalat – men han har inte haft uppsåt att inte betala.
Vid ett tillfälle i januari, då polismannen enligt åklagaren inte betalade för en tidning och bakplåtspapper menar han att vittnet, en av de anställda i butiken, sedan tidigare hyser agg mot honom.
Som bevisning åberopar polismannen förhör med honom själv.
Förlorar sannolikt jobbet om han fälls
Personalansvarsnämnden har tidigare meddelat att det mesta talar för att polismannen kommer att skiljas från sin anställning vid händelse av en fällande dom för mer än ett fall av ringa stöld.
Tingsrätten skriver att det samlade straffvärdet för de fyra fall av ringa stöld som polismannen nu döms för motsvarar böter på penningbotsnivå. Eftersom det kan antas att han kommer att skiljas från sin anställning på grund av brotten ska penningbotens storlek sättas något lägre än vad brottslighetens straffvärde motiverar.
