Processen började med att mamman vände sig till Södertörns tingsrätt och krävde ensam vårdnad om sin idag sexåriga dotter. Pappan ville dock att den gemensamma vårdnaden skulle bestå och att dottern skulle bo växelvis hos de separerade föräldrarna.
Anklagelser om misshandel
Tingsrätten konstaterade att föräldrarna i princip inte hade haft någon direktkontakt med varandra sedan de separerade. Dottern hade inte heller träffat sin pappa mer än vid några enstaka tillfällen.
Mamman berättade att pappan skulle ha misshandlat henne och dottern medan pappan berättade att mamman hade psykiska besvär och var olämplig som förälder.
Uppgifterna om våld hade dock inte lett till något åtal utan förundersökningen mot pappan hade lagts ned.
Enligt tingsrätten innebar dock föräldrarnas allvarliga anklagelser mot varandra och föräldrarnas djupgående konflikt att gemensam vårdnad inte var möjlig.
Misshandel inte klarlagd
Av vårdnadsutredningen framgick att dottern hade uttryckt sig negativt om sin pappa och inte ville träffa honom.
Tingsrätten skrev i sina domskäl:
”I vårdnadsutredningen görs bedömningen att M (mamman) inte medvetet påverkar D:s (dotterns) inställning till hennes far. Samtidigt förhåller det sig på det viset som anges i vårdnadsutredningen, nämligen att barn är känsliga och läser av kommunikation på olika nivåer. Vissa uppgifter talar för att D:s inställning påverkas av M:s negativa syn på P (pappan), bl.a. eftersom D ska ha sagt att hennes mamma inte vill att hon träffar sin pappa.”
Tingsrätten uttryckte en viss oro för mammans förmåga att arbeta för en förbättring i relationen mellan dottern och pappan. Tingsrätten ansåg dock att det var bäst för dottern om mamman fick ensam vårdnad om henne.
När det gällde frågan om umgänge mellan dottern och pappan konstaterade tingsrätten att dottern i vart fall hade känt oro inför att träffa pappan – inte minst i samband med så kallade umgängestillfällen – och att den oron antagligen berodde på något som hon hade varit med om.
Tingsrätten skrev i sina domskäl:
”Visserligen har vitesföreläggande krävts för att förmå M att se till att D kom till umgängeshuset. Vid de två tillfällena i slutet av juni respektive juli 2014 var dock anledningen till att umgänget inte kunde genomföras att D inte ville gå in i lokalen. Det talar för att D även vid andra tillfällen verkligen har varit ovillig att genomföra umgänget, i linje med det som M har berättat.”
Tingsrätten fortsatte:
”Det framstår som att det enda sättet att i praktiken få till stånd ett umgänge i en nära framtid skulle vara att D bärs in i umgängeslokalen under gråt och protester. Enligt tingsrättens bestämda uppfattning är det inte bra för D att under sådana förhållanden besluta om ett umgänge som sedan kan verkställas.”
Tingsrätten kom därför fram till att även avslå pappans begäran om umgänge med dottern.
Pappan överklagade till Svea hovrätt som nu fastställer tingsrättens dom när det gäller frågan vem som ska ha vårdnaden om dottern.
Däremot anser hovrätten att dottern ska ha rätt tilll umgänge med pappan.
Hovrätten konstaterar att det är svårt att ha någon uppfattning om varför dottern har gett uttryck för att hon inte vill träffa pappan. Enligt hovrätten är det dock rimligt att tänka sig att dottern har känt att mamman har varit tveksam till att hon ska träffa sin pappa och tagit intryck av mammans uppfattning i den frågan.
Hovrätten skriver:
”Oavsett hur det förhåller sig med den saken är det en del i föräldrarollen att inte låta ett så litet barn bestämma om och i vilken utsträckning barnet ska träffa den förälder som barnet inte bor tillsammans med. I stället är det den förälder som är vårdnadshavare, eller s.k. boendeförälder, som har till uppgift att stödja och uppmuntra barnet så att det får ett normalt umgänge med den andre föräldern.”
Hovrätten fortsätter:
”Det framstår i detta avseende som att M har svårt att medverka på det sätt som krävs av henne för att tillgodose D:s behov av en nära och god kontakt med P och att hon i stället placerar ansvaret för den bristande kontakten mellan D och hennes pappa på D.”
Sammanfattningsvis kommer hovrätten fram till att det är till dotterns bästa att ha umgänge med sin pappa. Hovrätten river därför upp tingsrättens dom när det gäller umgängesfrågan. Mamman ska dock fortsättningsvis ha ensam vårdnad om dottern.
Foto: Hasse Holmberg/TT
