– Från förövarnas perspektiv är det lägre risk att bli upptäckta och straffade om de förgriper sig på de här barnen, säger Katrin Lainpelto, gästlektor i processrätt vid Stockholms universitet som forskar på hur barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar hanteras och bemöts i rättsväsendet.
Forskningen är finansierad av Brottsofferfonden och Stockholms barnrättscentrum.
Förkommer ofta som målsägande
Idén till projektet fick hon då hon arbetade med annan forskning och upptäckte att barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, så som autism eller ADHD, förekom väldigt ofta i förundersökningar kring misshandel och sexualbrott.
Statistiken visar att barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar löper tre till fyra gånger högre risk att bli utsatta för våld eller övergrepp jämfört med andra barn, enligt en granskning som Katrin Lainpelto gjort av internationell forskning på området. Hon säger att barnen ses som ”safe targets”.
Bedöms som mindre trovärdiga
Trots att andelen brott som drabbar barn med funktionsnedsättningar är hög kommer få fall upp i domstol. Också bland de fall som leder till rättegång finns en tendens att fler gärningsmän frias i de fall då brottet riktats mot ett barn med funktionsnedsättning, enligt Katrin Lainpeltos granskning av 286 svenska domar.
Av de fjorton fall som berör brott mot barn med funktionsnedsättning har domstolen inte heller förordnat någon offentlig sakkunnig något av fallen.
– Sakkunskap är självklart när det gäller tekniska och ekonomiska frågor, varför inte här? En psykiater med klinisk kunskap skulle kunna förklara vilka förutsättningar barnet har utifrån sin diagnos.
Hennes forskning visar också att fördomar kring barn med funktionsnedsättning spelar stor roll bland annat när det kommer till att bedöma barnets trovärdighet.
Bevisvärderingen påverkas
I en studie av Katrin Lainpelto fick 107 juriststudenter och en kontrollgrupp på 20 domare läsa samma förhör om en 11-årig flicka, som berättat att hon blivit utsatt för övergrepp av sin pappa.
Hälften av deltagarna fick veta att barnet hade ADHD/högfungerande autism. De studenter och domare som fått den informationen bedömde berättelsen som mindre trovärdig med färre detaljer.
– Vi är i hög utsträckning påverkade av icke-juridiska faktorer vid vår bevisvärdering. Deltagarna har trots allt läst samma förhör och förhöret skiljer sig inte åt i antalet detaljer, utan den enda skillnaden är vetskapen om funktionsnedsättningen, säger Katrin Lainpelto.
Foto: Fredrik Sandberg / TT
