Bryggan i Södertälje byggdes på 1940-talet av fastighetsägaren men nyttjades av boende på grannfastigheter som saknade direkt sjökontakt.
År 1995 var bryggan i dåligt skick och grannarna genomförde därför en omfattande renovering av den.
Upplät servitut
År 2002 upplät fastighetsägaren ett servitut om rätt att få nyttja bryggan till förmån för en annan av grannfastigheterna.
De grannar som ansåg sig ha rätt till bryggan ansåg att fastighetsägaren inte hade rätt att upplåta servitutet eftersom han hade köpt fastigheten efter det att deras renoveringen av bryggan var klar. De vände sig därför till Södertälje tingsrätt och begärde att domstolen skulle fastställa att de genom samäganderätt var ägare till bryggan och därmed hade bättre rätt till den.
Servitutsinnehavaren tillsammans med fastighetsägaren hävdade dock att någon samäganderätt inte förelåg eftersom det enligt servitutsinnehavaren var dennes far som hade byggt den ursprungliga bryggan på 1940-talet.
Bättre rätt än fastighetsägaren
Tingsrätten gick dock på grannarnas linje och fastställde att dessa hade bättre rätt till bryggan än fastighetsägaren och servitutsinnehavaren. Enligt tingsrätten fick bryggan, genom den omfattande renoveringen 1995, anses vara en ny brygga som aldrig hade tillhört fastighetsägaren.
”Den nya” bryggan finansierades av de dåvarande ägarna till grannfastigheterna, vilket enligt tingsrätten innebar att de genom samäganderätt var ägare till bryggan som uppfördes 1995. De nuvarande grannarna har enligt praxis trätt in i samäganderätten till bryggan, slog tingsrätten fast.
Svea hovrätt fastställer nu, utan närmare motivering, tingsrättens dom.
Foto: Marianne Løvland/TT