Både i ansökan och i en första komplettering intygade juristen på heder och samvete att de uppgifter han lämnat var korrekta, trots att hans sex månader långa permittering helt utelämnats.
Samfundet ansåg därför inte att juristen var lämplig som advokat.
Högsta domstolen ser ingen anledning att göra en annan bedömning utan avslår nu överklagandet.
En jurist som sedan maj 2017 är verksam vid en advokatfirma fick i januari 2022 avslag på sin ansökan om inträde i Sveriges advokatsamfund. Samfundets styrelse var enhällig i sin bedömning att mannen inte hade styrkt sin lämplighet att utöva advokatverksamhet och han kunde därmed inte beviljas inträde.
Mannen vände sig då till Högsta domstolen, HD, med ett överklagande – och samfundet avstyrkte i ett yttrande bifall.
Visselblåsning – reglerna i verkligheten
Den nya visselblåsarlagen har inneburit betydande utmaningar för organisationer och företag. I samband med att lagen skulle träda i kraft fanns det en stark fokusering gällande kraven på rapporteringskanaler och genomförande av oberoende utredningar – men lagen kan också innebära en förändring av grundbegreppen inom arbetsrätten. Erik Danhard diskuterar, utifrån en nyligen meddelad dom, om lagen skjuter över målet, om skyddet för visselblåsare är skenbart och om arbetsrätten verkligen har förändrats.
Varit permitterad i sex månader
Samfundet medgav i och för sig att den positiva delen av lämplighetsutredningen i mannens fall skulle kunna räcka för ett inträde, under förutsättning att omständigheter som talade i motsatt riktning saknades. Samfundet har dock uppmärksammat att inträdesansökan innehåller uppgifter som inte är riktiga.
Ansökan innehåller bland annat ett tjänstgöringsintyg, där det anges att juristen sedan anställningens början varit anställd på heltid med full sysselsättning – något som även bekräftats i ett kompletterande intyg som begärts in av samfundets kansli. Juristen har också på heder och samvete intygat att uppgifterna i ansökan och dess bilagor och eventuella kompletteringar är fullständiga och riktiga.
Det har dock visat sig att juristen under tjänstgöringstiden varit permitterad i sex månader och då bara arbetat 40 procent. Även om tjänstgöringsintyget inte utfärdats av juristen själv har han ansvarat för att innehållet varit korrekt, enligt samfundet.
Ingen utförligare förklaring
Samfundet skriver:
”Styrelsen ser mycket allvarligt på att [juristen] har lämnat oriktiga uppgifter både i sin inträdesansökan och i en första komplettering. Uppgiften om permittering är av central betydelse för beräkningen av när den sökande anses uppfylla treårskravet för att kunna beviljas inträde i advokatsamfundet. Det är därför av yttersta vikt att sådana uppgifter som lämnas i samband med ansökan om inträde är korrekta. Att [juristen] intygat uppgifternas riktighet är särskilt graverande och bör tillmätas stor betydelse vid bedömningen av om han styrkt sin lämplighet.”
Juristen har varken lämnat någon utförligare förklaring till varför han inte informerat om permitteringen eller självmant reflekterat över hur liknande misstag kan undvikas i framtiden eller hur misstaget förhåller sig till de advokatetiska reglerna. Detta talar starkt för att juristen ännu inte uppnått den nivå av noggrannhet och mognad som man kan förvänta sig av en ledamot, menar samfundet.
Ett misstag
Själv har juristen pekat på att just misstaget med information om permitteringen är den enda kritik som finns mot honom. Avsikten har aldrig varit att undanhålla permitteringen från samfundet – och det har heller inte funnits något att vinna på detta, efter treårskravet ändå är uppfyllt, menar juristen.
Misstaget att av förbiseende inte nämna permitteringen kan inte heller anses utgöra en oklarhet kring juristens lämplighet som advokat och bör under alla omständigheter inte anses ha en sådan styrka att den ensam ska leda till avslag på ansökan, när ingen referens är negativ. Juristen säger sig samtidigt se mycket allvarligt på det inträffade och att han intygat en oriktig uppgift på heder och samvete.
HD går på samfundets linje
HD beslutar dock att gå på samfundets linje och avslår nu juristens överklagande.
Det ankommer enligt fast praxis på sökanden att styrka sin lämplighet för inträde i samfundet – och för utredningen av en inträdesansökan är det av yttersta vikt att det går att lita på de uppgifter som sökanden lämnar.
Juristen har både i ansökan och i en första komplettering lämnat oriktiga uppgifter, trots att han på heder och samvete intygat att uppgifterna är fullständiga och riktiga.
I HD har det samtidigt inte framkommit något nytt av betydelse för bedömningen av juristens lämplighet. Några särskilda skäl i övrigt som bör föranleda en annan bedömning än samfundets finns inte heller. Domstolen ansluter sig därmed till bedömningen att juristen inte har lyckats visa att han för närvarande är lämplig som ledamot i samfundet. (Blendow Lexnova)
