Hovrätten river upp tingsrättens fällande dom och frikänner en man från åtalet om grovt barnpornografibrott.
Till skillnad från underinstansen anser hovrätten det inte ställt utom rimligt tvivel att det var just han som innehade övergreppsmaterialet då detta förvarades i den bostad där han bodde tillsammans med andra familjemedlemmar.
Den 22 september 2016 fick Polisen kännedom om förekomsten av olaglig fildelning av dokumenterade sexuella övergrepp mot barn på internet. I samband med detta lyckades Polisen spåra internetuppkopplingen till en adress i Eskilstuna. På den adressen bodde den man som senare kom att åtalas för barnpornografibrott.
I ett ”datorrum” i fastighetens källare hittades vid en husrannsakan en större mängd lagringsmedia som man tog i beslag. Det rörde sig bland annat om hårddiskar, cd-skivor och videoband. På dessa hittades övergreppsmaterial av olika karaktär.
Tingsrätten ansåg det ställt utom rimligt tvivel att den dator och de hårddiskar som hittades i bostadens källare innehöll övergreppsmaterial av den art och mängd som åklagaren påstått. Frågan var då om den åtalade mannen innehaft materialet.
Dömdes till rättspsykiatrisk vård
Tingsrätten konstaterade att materialet hittades på lagringsmedia i datorrummet i bostaden där mannen bode med sina föräldrar samt att det funnits lättillgängligt på datorn och hårddiskarna. Även om detta i sig inte, med någon större styrka, talade för att mannen hanterade materialet så visade det, enligt tingsrätten, att materialet ”hanterades på ett påfallande öppet sätt av någon som inte synes ha varit bekymrad för att bli upptäckt”. Datorn och några av hårddiskarna innehöll också flera bilder på den åtalade som yngre. Dessutom har ett polisvittne uppgett att det under husrannsakan framkommit att datorn tillhörde den åtalade mannen samt att denne, efter ett förhör, ”spontant” sagt att han hade en fildelningsserver och att det fanns ”en del material” i hans dator.
Vidare konstaterades att den åtalade mannen under lång tid lev ”ett i det närmaste isolerat liv i bostaden, och varit i praktiken avskärmad från samhället i övrigt”. Enligt domstolen visade detta att han under lång tid haft möjligheten att samla in materialet som påträffades i bostaden. Att materialet påträffats på flera olika digitala enheter och att det fanns tydliga indikationer på att viss fildelning skett från enheterna, tydde enligt domstolen också på att den som hanterade materialet hade ”mycket god IT-kompetens”.
Sammantaget ansåg domstolen att dessa omständigheter gjorde det ställt utom rimligt tvivel att materialet tillhörde den åtalade mannen samt att han kunde knytas till detta. Det ansågs också uteslutet att materialet tillhörde någon annan medlem i hushållet. Tingsrätten gjorde också bedömningen att han haft uppsåt till innehavet och dömde honom till rättspsykiatrisk vård då förutsättningarna för detta var uppfyllda.
Kritik mot utredningen
Domen överklagades till Svea hovrätt – som nu river upp underinstansens avgörande och frikänner mannen helt.
Hovrätten riktar kritik mot utredningen och pekar på att det inte vidtagits några utredningsåtgärder för att utröna vem av familjemedlemmarna som disponerade källarlokalen där övergreppsmaterialet hittades. Enligt hovrätten skulle sådana åtgärder kunnat knyta mannen till såväl användning av datorn samt utgjort bevisning talandes emot hans skuld.
Frikänns helt
”I avsaknad av utredning om förhållandena i bostaden – exempelvis hur många datorer det fanns där – går det knappast att slå fast vilken dator N.N kan ha syftat på. Såsom tingsrätten anfört innebär det förhållandet att uppgifterna lämnades utanför ramen för ett formellt förhör och utan försvarare närvarande att uppgifterna måste beaktas med stor försiktighet”, skriver hovrätten och konstaterar att uppgifterna lämnades efter att den åtalade mannen begärt att få ha en offentlig försvarare med sig vid ett förhör. Att under de förhållandena tillmäta uppgifterna om vad som sades till polisvittne något verkligt bevisvärde kan enligt hovrättens mening stå i strid med mannens rätt till en rättvis rättegång.
Att den åtalade mannen var en av flera familjemedlemmar som bodde i bostaden, tillsammans med övriga omständigheter, innebär att det visserligen är sannolikt att han innehade barnpornografiskt material enligt gärningspåståendet. Utredningen i målet är dock, enligt hovrätten, ”inte sådan att detta kan anses ställt utom rimligt tvivel”. Mannen frikänns därför helt.
