Advokatbyrån hade enligt Skatteverket lämnat oriktiga uppgifter om underlaget för fastighetsavgiften för den fastighet där byrån drev sin verksamhet – en populär semesterort på västkusen.
Fastigheten bestod av två lägenheter på andra plan och kontor på markplan och ägdes av advokatbyråns ägare.
Privat användande
Ägaren, som alltså också var advokat i bolaget, disponerade fastigheten och hade således möjlighet att använda egendomen för privat bruk. Han skulle därmed enligt Skatteverket beskattas för dispositionsrätten till fastigheten och bolaget skulle betala arbetsgivaravgifter för förmånen.
På grund av de felaktiga uppgifter som enligt Skatteverket hade lämnats, beslutade Skatteverket år 2013 att höja bolagets underlag för arbetsgivaravgifter med drygt 170 000 kronor för beskattningsåret 2011 och ändra bolagets underlag för fastighetsavgift.
Grunderna för beslutet var att bolaget redovisade förmåner för bostaden med totalt drygt 40 000 kronor per år, vilket enligt uppgift från hyresförmedlare och en turistbyrå låg drygt 170 000 kronor under markhyran.
Skatteverkets beräkning av markhyran gjordes enligt veckoschabloner där hyran för semestersäsongen var väsentligt högre än övriga månader.
Skatteverket beslutade i samband med detta att höja advokatens inkomst av tjänst med drygt 170 000 kronor samt att ta ut skattetillägg med 40 procent av den skatt som skulle betalas ut på det beloppet.
Förlorar i domstolarna
Advokaten och advokatbyrån vände sig till Förvaltningsrätten i Göteborg och begärde att Skatteverkets beslut skulle upphävas eftersom förmånsberäkningen var felaktig.
Förvaltningsrätten skrev i sin dom:
”Skatteverket förordar en modell som utgår ifrån en uthyrning som sker veckovis och som sedan kompenserar art det är fråga om en helårsvis uthyrning genom en minskning, A (advokaten) förordar att marknadsvärdet ska uppskattas med utgångspunkt i en värdering som är gjord av en mäklare och som utgår ifrån en helårsvis uthyrning.”
Förvaltningsrätten ansåg i och för sig att inte någon av dessa utgångspunkter för att uppskatta marknadsvärdet kunde anses vara felaktig. Det saknades dessutom enligt förvaltningsrätten anledning att betvivla att värderingen av fastigheten inte skulle ha skett utifrån objektiva grunder.
Förvaltningsrätten skrev:
”För att den modell som A förordar ska bli rättvisande måste dock hänsyn tas till övriga kostnader som fastighetsinnehavet medför. Med hänsyn till husets storlek bör dessa kostnader vara av sådan storlek att resultatet av A:s modell inte blir lägre än den modell som Skatteverket förordar. Det saknas därför skäl att sänka A:s inkomst av tjänst.”
Advokaten överklagade till Kammarrätten i Göteborg som nu avslår överklagandet. Enligt kammarrätten finns det inte skäl att beräkna bostadsförmånen till annat belopp än vad Skatteverket har gjort.
Foto: Björn Larsson Ask/TT
