Fastighetsägaren anlitade hösten 2010 anlitade en en byggfirma för att utföra byggnadsarbeten i hans bostadshus på Orust. Byggfirman gav dock i uppdrag åt en underentreprenör att utföra dräneringsarbeten.
Året därpå bad underentreprenören i sin tur ett annat bolag att färdigställa dräneringen.
Det nya bolaget hamnade senare i tvist med fastighetsägaren och orsaken var att fastighetsägaren inte ansåg sig ha något avtal med bolaget. Parterna var dessutom oense om priset för arbetena.
SMS bevisade avtal
Göteborgs tingsrätt konstaterade dock att det de facto fanns ett avtalsförhållande mellan bolaget och fastighetsägaren. Detta bevisades enligt tingsrätten bland annat av SMS som fastighetsägaren hade skickat till bolaget. I SMS:en hade fastighetsägaren skrivit att bolaget kunde fakturera honom direkt för arbetet.
Det hade enligt tingsrätten dessutom inte framkommit någonting som talade för att fastighetsägaren hade klargjort för bolaget att uppdraget skulle ingå i huvudentreprenörens åtaganden. Tingsrätten ansåg också att priset för VA-arbetet hade varit skäligt.
Arbetet hade visserligen blivit dyrare än vad fastighetsägaren hade tänkt sig men enligt utredningen i målet hade ägaren inte fått något annat än det han hade beställt.
Utredningen visade också att arbetet hade varit till nytta för fastighetsägaren. Fastighetsägaren dömdes därför att betala cirka 150 000 kronor till bolaget.
Ägaren fick rätt i hovrätten
Mannen överklagade och får nu rätt i hovrätten för Västra Sverige. Domstolen konstaterar att bolaget inte har lyckats visa att något avtal har ingåtts.
Hovrätten konstaterar att konsumenttjänstlagen är tillämplig på förhållandet mellan fastighetsägaren och bolaget.
Hovrätten skriver i sina domskäl:
”Som redan nämnts åvilar det i konsumentförhållanden i första hand näringsidkaren att söka undanröja missförstånd och andra oklarheter i parternas relation. Den omständigheten att B2 (underentreprenören) underlåtit att klargöra för K (konsumenten) att B2 inte avsett att agera som underentreprenör till B1 (huvudentreprenören) får således falla tillbaka på B2.”
Hovrätten fortsätter:
”Vid en samlad bedömning av omständigheterna finner hovrätten att B2, mot K:s bestridande, inte har lyckats visa att avtal – på sätt som gjorts gällande – träffats mellan K och B2. B2:s yrkande om ersättning för utförda markarbeten, flyttning av massor och städning på tomten ska därför ogillas.”
Foto: Hasse Holmberg/TT
