Mannen dömdes i april 2012 av Göteborgs tingsrätt till ett och ett halvt års fängelse för ekonomisk brottslighet. Han överklagade domen till Hovrätten för Västra Sverige och hade då fått en ny offentlig försvarare.
I sitt överklagande begärde han i första hand att tingsrättens dom skulle undanröjas och att målet skulle återförvisas dit för förnyad handläggning. Orsaken var att han ansåg att han inte fått en rättvis rättegång enligt artikel 6 i Europakonventionen.
Illa skött försvar
Enligt mannen hade hans offentliga försvarare – en advokat – inte varit lämplig för uppdraget eftersom advokaten själv hade begått allvarliga ekonomiska brott och själv var föremål för förundersökning hos Ekobrottsmyndigheten under rättegången. Advokatens uppdrag som offentlig försvarare var enligt mannen mycket illa skött.
Förundersökning om grov ekonomisk brottslighet hade inletts mot advokaten två veckor före huvudförhandlingen mot mannen men advokaten hade inte gripits förrän dagen efter rättegången. Advokaten hade senare dömts till fem års fängelse.
Hovrätten avslog dock mannens yrkande om återförvisning och prövade målet i sak. Straffet sänktes till ett års fängelse och Högsta domstolen beslutade att inte meddela prövningstillstånd.
Skadestånd på 50 000 kronor
Mannen vände sig därefter till Justitiekanslern och begärde skadestånd av staten för ideell skada med 50 000 kronor.
Mannens skäl för sitt krav redovisas i JK:s beslut:
”Om misstankarna (mot advokaten) hade blivit kända under processens gång skulle de ha utgjort skäl till entledigande. Han upplevde att A (advokaten) under huvudförhandlingen var dåligt påläst, påfallande passiv, synnerligen disträ och inte presterade något försvar av betydelse. A kände till vad han hade gjort och förstod att han kunde vara föremål för spaning, vilket måste ha påverkat förmågan att utföra försvararuppdraget. Den kvalificerade olämpligheten som försvarare måste jämställas med total avsaknad av försvarare.”
”Det var Ekobrottsmyndigheten som var hans motpart i domstolarna och som ledde förundersökningen mot A. A:s mobiltelefon avlyssnades både under och tiden före huvudförhandlingen. Han hade telefonkontakter med A under denna tid och utgår från att det som sades då blivit känt för hans motpart i brottmålet, Ekobrottsmyndigheten. Det blev en obalans i och med att Ekobrottsmyndigheten kände till förhållanden avseende hans försvarare som han själv var helt ovetande om.”
”Fick inte del av telefonavlyssningen”
Enligt mannen borde Ekobrottsmyndigheten självmant ha påkallat ett försvararbyte utan att för den skull för tingsrätten röja annat än att misstankar om brott hade uppkommit.
EBM hävdar i ett yttrande till JK att någon avlyssning av advokatens klientsamtal inte hade genomförts och att den åklagare från EBM som hade haft målet med advokatens klient under alla omständigheter inte hade fått ta del av telefonavlyssningen mot advokaten.
Justitiekanslern konstaterar nu att de invändningar som mannen har riktat mot försvararen är av allmän karaktär och inte innefattar sådana brister som medför en rätt till skadestånd enligt artikel 6 i Europakonventionen. JK konstaterar också att EBM inte har gjort något fel.
JO skriver att brottsmisstankarna i mannens mål saknade samband med de som riktades mot försvararen. Någon telefonavlyssning av samtal mellan mannen och försvararen har inte heller skett och han har därför inte berövats rätten att föra förtroliga samtal med sin advokat.
Mannen har dessutom fått en överprövning av hela åtalet i hovrätten, konstaterar JK som sammantaget anser att mannens rättigheter enligt artikel 6 inte har åsidosatts. Hans skadeståndsyrkande avslås därför.
Foto: Jessica Gow/TT
