En förvaltare nekas att placera 800 000 kronor av sin huvudmans kapital i så kallade strukturerade produkter.
Detta då en sådan placering inte anses uppfylla lagens krav på en trygg placering.
Det konstaterar Attunda tingsrätt och avslår förvaltarens ansökan.
Den första februari beslutade en domstol att anordna förvaltarskap för en kvinna i 60-årsåldern. En förvaltare utsågs att bevaka hennes rätt, förvalta hennes egendom och sörja för hennes person.
Kvinnan ansågs vara ur stånd att vårda sig och sin egendom och det fanns konkreta omständigheter som tydde på att hon utnyttjades av personer i sin närhet.
Sanktionssystemet för hälso‑ och sjukvårdspersonal – en översikt
Parallellt med att antalet tillsynsärenden mot legitimerad hälso- och sjukvårdspersonal ligger på en hög nivå och anmälningar om behörighetsinskränkningar ökar, föreslås att Inspektionen för vård och omsorg, IVO, ska kunna fatta interimistiska beslut – i vissa fall med sänkta beviskrav. Vilka regler gäller nu, och har IVO förutsättningar för att hantera utökade befogenheter på ett rättssäkert sätt? Ebba Sverne Arvill och Leila Nedaei redogör för dagens sanktionssystem, och några aktuella frågor.
Vill att kvinnans vilja ska beaktas
I början av mars i år vände sig kvinnans förvaltare till Överförmyndarnämnden och ansökte att få placera 800 000 kronor av kvinnans kapital i så kallade ”strukturerade produkter”. Kvinnan hade ett kapital om cirka 6 miljoner kronor och hade redan strax över 2 miljoner av dessa placerade i strukturerade produkter.
Överförmyndaren samtyckte inte till förvaltarens föreslagna placering och avstyrkte ansökan en månad efter att den inkommit. Förvaltaren vände sig då till tingsrätten och överklagade överförmyndarens beslut.
Enligt förvaltaren är dagens lagstiftning föråldrad. Han anser att hela portföljen, inte bara en enskild investering ska beaktas. När det rör sig om en person som har så pass stora tillgångar som den nu aktuella kvinnan anser han att det krävs en förvaltning av kapitalet som kan undersöka hur riskerna bäst ska fördelas. Han anser också att hänsyn ska tas till kvinnans vilja, det vill säga hur hon investerat innan hon fick en förvaltare. Förvaltaren pekade på att kvinnan har haft cirka 3 miljoner kronor i strukturerade produkter och att de 800 000 kronorna han nu ville investera består av återinvesteringar av kapital som tidigare legat i strukturerade produkter.
Han åberopade också förhör med ett partssakkunnigt vittne samt ett ytterligare vittne.
Nämnden motsatte sig ändring av beslutet
Överförmyndarnämnden anförde att lagstiftningen säger att en ställföreträdare ska ha ”trygghet” i sin placering och konstaterade att ”bara det faktum att en placering görs i en strukturerad produkt innebär att en sådan trygghet saknas”. Enligt nämnden ska ställföreträdaren vara ”defensiv i sina placeringar och över huvud taget inte ägna sig åt spekulationer”.
Nämnden ansåg också att kvinnans ”hypotetiska vilja”inte kan räknas med mot bakgrund av att förutsättningarna har förändrats sedan hon ställts under förvaltarskap. Dessutom pekade nämnden på hennes ålder och konstaterade att risken ska minskas ju äldre man blir samt att förvaltarens föreslagna placering skulle innebära att hon fortsatt skulle ha 50 procent av sitt kapital i ”högriskprodukter”.
Ingen trygg placering
Domstolen lutar sig i beslutet bland annat mot förhörspersonernas uppgifter och konstaterar att strukturerade produkter kan variera ”stort” i hur hög risk en enskild placering kan innebära. En viktig skillnad är dock, vid en jämförelse med aktier och fonder, att kapitalet ofta låses upp under en viss period – som kan variera mellan ett och fem år.
Enligt tingsrätten finns inget hinder mot att en förvaltare placerar huvudmannens pengar i strukturerade produkter, även om de i mycket stor utsträckning får anses vara förknippade med hög risk. Mot bakgrund av detta kan, enligt tingsrätten, ”inte annat komma i fråga än att endast en mindre del av en huvudmans kapital bör tillåtas placeras i sådana produkter”.
I detta fall skulle den begärda investeringen, med beaktande av kvinnans övriga innehav i sådana produkter, innebära att hon hade en ”mycket stor andel” av sina tillgångar i instrument som måste anses vara ”högriskplaceringar”. Mot den bakgrunden uppfyller inte förvaltarens ansökan kraven på en trygg placering – och överklagandet ska därför avslås.
