Ett bolag ansökte om överprövning av en kommuns upphandling av företagshälsovårdstjänster och begärde samtidigt att det skulle beslutas om ett så kallat editionsföreläggande. Som grund angav bolaget att kommunen hade valt att sekretessbelägga delar av vinnarens anbud.
Enligt bolaget hade man själv lämnat ett mer fördelaktigt ekonomiskt anbud än vinnaren och man hävdade också att vinnaren inte uppfyllde vissa obligatoriska krav i förfrågningsunderlaget. Bolaget åberopade de sekretessbelagda handlingarna till styrkande av detta.
Editionsföreläggandet avslågs
Förvaltningsrätten i Malmö ansåg inte att det fanns skäl att meddela editionsföreläggande och avslog ansökan i den delen. Förvaltningsrätten avslog även bolagets ansökan om överprövning av upphandlingen.
Bolaget överklagade både förvaltningsrättens dom och beslutet om att inte meddela editionsföreläggande.
Kammarrätten i Göteborg konstaterade att en första förutsättning för att edition ska medges är att handlingen kan antas ha betydelse som bevis.
Vinnande anbud kunde inte kontrolleras
Av bolagets överklagande framgick att syftet med editionen var att bolaget skulle kunna kontrollera om kommunens utvärdering av vinnarens anbud var korrekt. Samtidigt gjorde bolaget – på grund av att utvärderingen inte hade kunnat kontrolleras – gällande att det egna anbudet var mer ekonomiskt fördelaktigt och därför borde antas och att vinnarens anbud inte uppfyllde de obligatoriska kraven.
På detta sätt fick handlingarna, i vart fall i formell mening, enligt kammarrätten antas ha betydelse som bevis.
Kammarrätten konstaterade också att det, på grund av att de innehöll uppgifter om pris och vinnarens kvalitetsarbete, var fråga om information om affärs- och driftförhållandena i vinnarens rörelse. Eftersom vinnaren i sitt anbud hade begärt att uppgifterna skulle hållas hemliga ansågs även kravet på hemlighållande uppfyllt.
Rekvisitet för skada uppfyllt
Kammarrätten slog dessutom fast att rekvisitet på att ett röjande av informationen var ägnat att medföra skada var uppfyllt.
Eftersom handlingarna därmed innehöll yrkeshemligheter krävdes ”synnerlig anledning” för att besluta om edition. Bolaget hade enligt kammarrätten inte anfört något som gav stöd för att påståendet om brister i kommunens utvärdering. Överklagandet av beslutet att inte meddela editionsföreläggande avslogs därför – liksom överklagandet av förvaltningsrättens dom.
Högsta förvaltningsdomstolen, HFD, meddelade efter överklagande från bolaget prövningstillstånd när det gällde frågan om förutsättningarna för edition.
HFD hänvisar nu till praxis från EU-domstolen och slår fast att det i mål som detta kan krävas att en part klart anger på vilka omständigheter han grundar sin talan liksom den bevisning som åberopas.
Om parten utan framgång hos den upphandlande myndigheten begärt att få ta del av uppgifter som han önskar åberopa till stöd för talan ankommer det på domstolen att pröva om uppgifterna krävs för att den ska kunna utsätta förfarandet för en effektiv granskning. Om så anses vara fallet är domstolen enligt HFD skyldig att, inom ramen för sitt utredningsansvar, fordra in uppgifterna från den upphandlande myndigheten.
Domstolens sak att ta ställning
HFD konstaterar att bolaget har påstått vissa brister i den utvärdering som kommunen har gjort. Bolaget får enligt HFD anses ha gjort vad som rimligen kan anses ankomma på en sökande för att få ta del av de uppgifter som bolaget anser utgör stöd för dess talan.
Enligt HFD bör det ankomma på förvaltningsrätten att ta ställning till om den, med utgångspunkt i vad parterna anfört, behöver informationen för att kunna göra en effektiv överprövning.
Om förvaltningsrätten med stöd av förvaltningsprocesslagen fordrar in uppgifterna ankommer det på domstolen att pröva frågorna om kommunikation och partsinsyn.
Med denna utgång saknas det enligt HFD anledning att ta ställning till yrkandet om edition. Underinstansernas avgöranden upphävs således och målet återförvisas till förvaltningsrätten för förnyad prövning.
Foto: DJ
