Polisen i Uppsala hade kvällstid fått ett larm om misstänkt skadegörelse på en skola där 15-åringen befann sig med några kamrater.
Den 41-åriga hundpolis som besvarade larmet kunde inte se några misstänkta när han kom till platsen och beslutade sig därför för att släppa sin polishund – en schäfer – för sökning.
”Stå still!”
Polismannen uppgav att han hade ropat ”polis med hund, stå stilla, annars blir ni bitna” när han hade följt efter den skällande hunden i samband med söket.
Polismannens berättelse redovisas i domen från Uppsala tingsrätt:
”När X (den tilltalade polismannen) kom runt hörnet på byggnaden såg han på kort avstånd att MÄ (pojken) gjorde en rörelse med armen och att hunden då hoppade mot MÄ och bet honom i armen. X sprang fram till hunden och tog tag i halsbandet och fick den att släppa taget om MÄ:s arm. När MÄ låg på rygg på marken, gjorde MÄ en sparkande rörelse och hunden bet honom då i ena knät. MÄ var jättestressad och grät.”
Polismannen berättade också att när en polishund ”ställer” en person måste personen stå stilla eftersom hunden annars kan gå till attack.
Accepterat att släppa hunden fri
Enligt åklagaren har hundföraren i samband med ingripandet gjort sig skyldig till vållande till kroppsskada eller tjänstefel genom att inte hålla hunden kopplad.
Polismannen friades dock helt i Uppsala tingsrätt som bland annat pekade på att det är ett accepterat förfarande att söka med hunden okopplad och att den praktiska hanteringen av polishundar i stor utsträckning är upp till hundföraren utifrån bland annat förhållandena på platsen.
Anledningen till att hunden hade bitit 15-åringen var enligt tingsrätten dessutom oklar.
Åklagaren överklagade domen till Svea hovrätt som nu konstaterar att det i och för sig krävs en noggrann och omsorgsfull prövning från hundförarens sida innan en polishund kan släppas lös.
Skiljaktig nämndeman
Sett till tiden på dygnet, hundens erfarenhet och förhållandena på platsen anser dock hovrätten inte att det finns några invändningar mot att söket har skett utan koppel.
Hovrätten anser inte heller att föraren, som under hela förloppet har befunnit sig nära hunden, har varit oaktsam genom att inte ha kontroll över hunden.
Hovrätten skriver i sina domskäl:
”Utredningen visar inget annat än att X under hela förloppet följde efter och befann sig nära sin hund, även om han inte hade oavbruten ögonkontakt med hunden. Enligt hovrättens mening hade X tillräcklig kontroll på hunden under insatsen.”
En nämndeman är dock skiljaktig och vill döma hundföraren till dagsböter för vållande till kroppsskada.
Foto: Katsumi Katshara/TT
