Ett kommunalt parkeringsbolag avslog en mans begäran om att få ut namnet på den parkeringsvakt som utfärdat en parkeringsanmärkning på hans bil med hänvisning till sekretess. Beslutet motiverades med hänsyn till de ”speciella förhållanden” som råder för parkeringsvakter och att namnet inte behövdes för att kunna överklaga beslutet.
Mannen överklagade till Kammarrätten i Sundsvall och pekade på att han ville ha reda på namnet för att utesluta att tidigare osämja och jävsliknande förhållanden förelegat.
Personaladministrativ verksamhet
Kammarrätten konstaterade att den bestämmelse som parkeringsbolaget hade hänvisat till kan användas i personaladministrativ verksamhet för uppgift om en enskilds personliga förhållanden, om det kan antas att den enskilde eller någon närstående till denne utsätts för våld eller lider annat allvarligt men om uppgiften röjs.
Kammarrätten konstaterade att det dessutom enligt en särskild förordning kan råda sekretess i personaladministrativ verksamhet för parkeringsvakters personuppgifter om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att parkeringsvakten lider men.
Med beaktande av de skäl som mannen anfört för sin begäran och de utsatta förhållanden som parkeringsvakter arbetar under fanns det enligt kammarrätten grundad anledning att anta att parkeringsvakten kunde utsättas för hot eller annat allvarligt men. Kammarrätten kom därför fram till att bolaget hade haft fog för sitt beslut och avslog överklagandet.
Högsta förvaltningsdomstolen konstaterar nu att parkeringsanmärkningen i fråga inte innehåller beslutsfattarens namn. Däremot anges dennes tjänstenummer.
”Grundläggande princip”
För att det namn som detta tjänstenummer kan härledas till ska kunna omfattas av sekretess krävs att uppgiften hör till personaladministrativ verksamhet.
Beslut om parkeringsanmärkning hör inte till personaladministrativ verksamhet. Uppgift om vem som fattat ett sådant beslut kan då inte heller vara av personaladministrativ karaktär.
Den uppgift som begäran avser är således enligt kammarrätten inte en uppgift i personaladministrativ verksamhet om enskilds personliga förhållanden.
Högsta förvaltningsdomstolen går därför på mannens linje och beslutar att parkeringsvaktens namn ska lämnas ut.
HFD skriver:
”Ett grundläggande krav vid myndigheters beslutsfattande är att den ansvarige beslutsfattaren inte är anonym. För de statliga myndigheternas del gäller som huvudregel ett sådant krav enligt 21 § myndighetsförordningen (2007:515) och för de kommunala myndigheterna enligt 6 kap. 30 § kommunallagen (1991:900).”
HFD fortsätter:
”Umeå Parkerings AB är ett kommunalt bolag och omfattas således inte av myndighetsförordningens eller kommunallagens krav. En parkeringsvakts beslut om parkeringsanmärkning vilar dock på offentligrättslig grund och utgör myndighetsutövning. Samma krav bör alltså ställas på sådana beslut som på myndighetsbeslut.”
