Pappan till den idag fyraårige pojken vände sig till Stockholms tingsrätt och begärde gemensam vårdnad om sonen. Tingsrätten beslutade dock att mamman, som hade haft ensam vårdnad om pojken sedan han föddes, även fortsättningsvis skulle ha ensam vårdnad.
Tingsrätten konstaterade att föräldrarna aldrig har haft särskilt mycket ihop. Föräldrarna bor på olika orter och har inte bott ihop sedan pojken föddes. Deras relation är problematisk och konfliktfylld men båda framstår i och för sig som lämpliga vårdnadshavare.
Kräver förtroende mellan parterna
Tingsrätten slog också fast att ett gemensamt ansvar för sonen förutsatte ett förtroende mellan parterna och att det fanns en realistisk möjlighet för föräldrarna att samarbeta. De behövde också gemensamt och inom rimlig tid kunna lösa de frågor som gällde sonen.
Tingsrätten skrev dessutom i sina domskäl:
”Med beaktande dels av vad som ovan sagts om parternas relation, dels att M (mamman) saknar förtroende för P (pappan) och att en gemensam vårdnad för närvarande troligen – med eller utan rätta – skulle göra M ständigt orolig, vilket i sin tur skulle kunna påverka S (sonen) negativt, finner tingsrätten, liksom för övrigt vårdnadsutredarna, att föräldrarna nu inte ska ha gemensam vårdnad om S.”
Pappan överklagade till Svea hovrätt som nu river upp tingsrättens dom.
Båda lämpliga vårdnadshavare
Hovrätten konstaterar att det inte finns någon omständighet som med ”tillräcklig styrka” talar för att mamman ska tilldelas ensam vårdnad och att grundregeln är gemensam vårdnad.
Hovrätten instämmer dessutom i tingsrättens bedömning att båda föräldrarna är lämpliga som vårdnadshavare
Hovrätten kommer därför fram till att vårdnaden ska vara gemensam.
Sonen ska dock ha sitt stadigvarande boende hos mamman enligt vad föräldrarna är överens om.
En nämndeman är skiljaktig och vill fastställa tingsrättens dom.
Foto: Pontus Lundahl/TT
