Det var Socialnämnden i Enköpings kommun som avslog kvinnans ansökan om ekonomiskt bistånd på 33 000 kronor för att köpa en begagnad bil – en ”Ford Focus l.8 flexifuel kombi” av 2007 års modell.
Som skäl angav kommunen att behovet av bil inte kunde anses ingå i ”en skälig levnadsnivå”.
Kvinnan överklagade beslutet till Förvaltningsrätten i Uppsala och hävdade att hon behöver en bil för att kunna skjutsa sin son, som har ADHD, till gymnasiet. Bussförbindelserna mellan hemmet och gymnasiet är enligt kvinnan i det närmaste obefintliga och ger sonen en restid på två och en halv timme istället för 40 minuter med bil.
”Särskilda skäl”
Kvinnan hävdade också att hon har ett behov av att skjutsa sin dotter till och från skolan. Enligt kvinnan lider dottern av allergi och migrän, vilket gör att hon har svårt för att åka buss eller gå till och från skolan.
Enligt ett läkarintyg lider kvinnan dessutom själv av fibromyalgi och utmattningssyndrom. Hon hävdar att hon inte kan bära hem matvaror från butiken.
Förvaltningsrätten i Uppsala ansåg att bland annat de medicinska diagnoserna och den bristande kollektivtrafiken medförde att det förelåg ”sådana särskilda skäl” som gjorde att hon var i behov av en bil. Tillgång till bil underlättade även för kvinnan att etablera sig på arbetsmarknaden igen för att på sikt bli självförsörjande.
Förvaltningsrätten gick på kvinnans linje och beviljade henne biståndet.
Kommunen överklagade till Kammarrätten i Stockholm.
”Blev vräkt”
Kvinnan stod på sig och hennes uppfattning redovisas i kammarrättens dom:
”Det är mycket viktigt att sonen X får fortsätta på sin nuvarande gymnasieskola och han klarar inte av att bo själv. Hon har ingen möjlighet att hyra bostad någon annanstans eftersom hon blivit nolltaxerad till följd av felaktig hantering hos Försäkringskassan samt på grund av skulder hos Kronofogdemyndigheten. Hon blev vräkt från sin tidigare bostad och blev då av med sina tillhörigheter.”
Kammarrätten konstaterar att kvinnans bostads- och familjeförhållanden är sådana att hon i och för sig får antas ha ett förhållandevis stort behov av kommunikationsmöjligheter för sig och sin familj. När det gäller de allmänna kommunikationerna framgår även att turtätheten till och från hennes bostad är begränsad.
Socialstyrelsens allmänna råd
Enligt kammarrätten framgår det dock inte att kvinnan eller hennes barn är förhindrade att resa med allmänna kommunikationer av medicinska skäl eller att tillgången till allmänna färdmedel är så starkt begränsad att familjen måste ha bil för att kunna genomföra nödvändiga resor.
Kammarrätten skriver dessutom:
”Ekonomiskt bistånd beviljas som huvudregel varken för inköp av bil eller för bilkostnader i övrigt. Vidare anses en bil i normalfallet vara en sådan realiserbar tillgång som kan påverka den enskildes rätt till bistånd (Socialstyrelsens allmänna råd om ekonomiskt bistånd, SOSFS 2013:1 s. 7).”
Kvinnan är därför enligt kammarrätten inte berättigad till ekonomiskt bistånd för inköp av bil. Förvaltningsrättens avgörande rivs därför upp.
Foto: Carlos Osorio/TT
